Aftonbladet – 23 september 1859, sida 2

Göinge-petitionen: Vi voro nyligen i tillfälle att omnämna, huru bland presterskapet i vissa delar :f Skåne cirkulerat till underskrift en petition till regeringen, utgången från det bekanta Göingetriumviratet, hofpredikanterna Angeldorff och Lagergren samt kyrkoherden Ternström, och hvari regeringen på det enträgnaste anropas och uppfo:dras att med statsmaktens svärd bugga in, för att lösa de villoredor, som de nämnde herrarne och de med dem likatänkande af Skånes. prester anse sig oförmögna att på egen hand: bekämpa. Denna andliga bankruttförklaring ha de äfven framlagt för stiftets i Lund nyligen samlade prestsällskap, i Hopp att sällskapet skulle vilja adoptera skriften som sin egen, men dervid blifvit afvisade på ett sätt, som torde betaga dem och deras själsfränder lusten att i en eller annan form göra om försöket. En annan, temligen tydlig fingervisning böra de ha erhållit i det förständigande, som regeringen nyligen aflåtit till Westerås domkapitel, med anledning af en förfrågan från denna stiftsmyndighet, huru den skulle förhålla sig med baptisterna i Hedemora, och dervid de högvördiga stiftsfäderna fingo ett helt annat besked än de väntat. Vi beklaga blott, att regeringen ej tog steget ut och förklarade, att der det ordinarie presterskapet antingen ej gitter eller ej förmår att med sant presterliga vapen bekämpa religiösa vilifarelser, der skola dugl ga biträden. anställas, att aflönas, ej ar staten, men af pastorerna sjelfva. Kyrkoherdarne i Göinge och deras fränder i landet skulle då möjligen komma underfund med, att andra och säkrare medel ges att bekämpa sektmakeri än fängelse och landsflykt. Önskande dem lycka till en sådan helsosam förändring iåsigter, återgifva vi här en till Öresundsposten insänd berättelse om det öde deras petition rönte vid det lundensiska prestsällskapets möte: Som tidningen Öresunds-Posten är en bland dem, som kämpa för .både religiös och politisk frihet och alltid håller sina spalter öppna för meddelanden i dessa frågor, vill insändaren lemna något litet plockgods från prestsällskapets sammanträde i Lund den 30 i förra månaden. Ett fullständigt referat från den dagens förhandlingar är alltså icke här att vänta, icke ens något plockgods från hvar ech en af de frågor, som då voro på tapeten, utan endast från en af dem, neml. från den Angeldorff-—Ternström-—Lagergrenska: rundskrifvelsen. Besagde rundskrifvelse är tryckt: ocH, som det säges, i 1500 ex. utspridd: öfver landet, hvadan innehållet deruti förutsättes. som bekant, och författarne äro: ju dessutom: så kände: i orten, att man ganska väl kan veta af hvad beskaffenhet tendensen i deras rundskrifvelse måste vara. Af adressförfattarne infann sig vidsammanträdet endast kyrkoherden Ternström; de båda Hofpredikanterna Höllo sig: blygsamt undan, lemnande således åt icke-hofpredikanten, att. vid-detta tillfälle ensam hafva äran för deras gemensamma; ädla: sträfvanden. Efter det att några andra frågor blifvit undanskötta, kom ändtligen den nämnda rundskrifvelsen till tals, och hade -hr Ternström sjelf den oskattbara tillfredsställelsen, att för sällskapet få ifrån början till slut densamma ostörd uppläsa, hvilket visst var den enda salvelse, hans hjerta fick för den herrligheten förnimma, ty af h. h. biskop Thomander blef den kort och godt affärdad; hrr författare fingo behöfliga undervisningar om rättskrifning af svenska språket,, som i petitionen blifvit riktadt med ett nytt ord villoredor, om rättigheten att hos Kongl. Maj:t rst ena