Aftonbladet – 22 september 1859, sida 3

hvilka icke älska er, en förklarlig anledning till triumf, och hvilkas medömkan måste vara vida bittrare än deras hat för ett hjerta så stolt som ert. Jag har talat med er man; han erkänner sitt fel, anropar er om förlåtelse och försäkrar, att ni hädanefter skall vara lika fullkomligt herrskarinna öfver edra egna handlingar som ni redan är det öfver hans hjerta. Löftet är något tvetydigt,, anmärkte Eugenia; men om jag nu föreställer mig — märk väl, jag säger bara föreställer mig — att jag vore svag nog till att lyssna på hans ursäkter, huru mycket längre tänker han då hålla mig inmurad på detta ohyggliga ställe ? Om två veckor ämnar han återvända till London, svarade Albert, Hans hus kan omöjligen blifva färdigt förrän vid dentiden. Ni vet huru försumliga och bedrägliga handtverkarne äro. Det blir emellertid alldeles utsökt. Boudoiren — i ambra och blått — är ett af de skönaste rum jag någonsin sett; ett värdigt tempel för den gudinha jag hoppas att snart vördnadsfullt få tillbedja i denna helgedom. ; Kapten Mortimer, sade damen efter några ögonblicks besinning, jag antager öfverenskommelsen. Jag önskar ej återvända till Grange. Ni behöfver ej tacka mig för det jag gjort afseende på edra råd; ni vet hvad som är bäst passande och har framställt det med er vanliga klokhet och takt. Jag skulle dessutom önska undvika obehaget af en skils messa, icke af någon uppmärksamhet för den man, som jag gifvit min hand, men för att icke utsätta mig för deras hån, som ej älska mig. E Ni har fattat ett vist beslut, sade. den -egennyttige rådgifvaren och kunde med någon svårighet gifva sina drag ett lagom uttryck af förnöjelse, (Förts.)