Aftonbladet – 22 september 1859, sida 2

för henne, att då hon tagit honom till man, hade hon äfven fått en herre. Den förtroliga fot, på hvilken hennes man synbarligen stod till förvaltaren Snape och hushållerskan, stötte äfven alla hennes förut fattade begrepp om det passande; hon kunde ej förstå det, och stunder kommo, då hon till och med saknade det tysta hemmet vid Grange. Först försökte hon föreställningar; de lyssnades till med fullkomlig likgiltighet. Nästa steget var en hotelse att skrifva till sin far. aSkrif, om du behagar, svarade Brandon, generalen känner dig. Dessutomp, tillade han, har gubben hvarken rättighet eller lust att blanda sig i saken. Hvad menar ni, sir? frågade den stolta skönheten och hämmade med svårighet sina tårar. Jag menar att du är min hustru 0 re amerikanaren, och att jag inte är en sådan fromsint mes som du tycks hafvainbillat dig; fastän född engelsman, har jag lyckligtvis fått växa upp i äkta amerikanska åsigter. Hvad har du att invända emot min förvaltare och min hushållerska? tillade han; de äro lika goda som du sjelf; menniska som menniska, bara färgen är densamma.v Djupt sårad, lemnade hans unga fru rummet, medan mannen hvisslade Yankee Doodle, under det han gick ut genom dörren. Jag märker,, sade han och tände en cigarr — det var i salongen — att jag lär få qväsa en betydlig smak för motsägelser, innan jag kan bibringa mrs Brandon en viss grad af undergifvenhet. London! Londont Hon vill inte höra talas om någonting annat in att resa till London. Jag vet nog hvad det betyder — lustpartier, der jag skulle blifva utskrattad och min hustru kurtiserad; tackar sdmjukast! jag är ingen sådan narr.