Aftonbladet – 22 september 1859, sida 2

Er Richards debut. Den unge tyske tenorsångaren hr Richard debuterade i -går afton å Kongl. teatern i titelrollen af Flotows opera Stradella med ganska mycken framgång. Hr Richard eger en rätt stark och fyllig röst af större renhet än man i allmänhet är van att finna hos de tyska tenorerna, hvarigenom det utan tvifvel är obehöfligt för honom att, såsom i går understundom var fallet, anlita ett mera forceradt uttryck, så mycket hellre som smaken hos oss för det afsteg ifrån sångkonstens ide och syftemål, som ligger i en alltför stark röstforcering, lyckligtvis ännu icke hunnit slå så djupa rötter som mångenstäds i utlandet. Då, efter hvad man sagt oss, hr Richard endast få gånger beträdt tiljan i sitt eget fädernesland, kan man naturligtvis icke göra anspråk på ett mera genomfördt dramatiskt spel; dock vittnade hr Richards uppträdande ej mindre om ett bildadt, anspråkslöst väsende än om en riktig och klar uppfattning af sin roll, hvilket allt, under fortsatta studier af det tekniska i konsten, bör kunna erhålla en ytterligare utveckling och berättiga till ganska goda förhoppningar. Särskilt skulle vi vilja nämna det sanna och själfulla uttryck, hvarmed hr Richard : återgaf den garnla, af Stradella sjelf komponerade kyrkoarian i tredje akten. Hr Richard vann lifligt erkännande och blef så väl efter andra akten som efter styckets slut framropad, den andra gången medförande m:ll Röske, som tillvann sig bifall för utförandet af Leonoras parti. Malvolio och Barbarino, de båda banditerna, återgåfvos nu såsom förut af hrr Lundberg och Walin. Den förre var lycklig i både spel och maskering, men den sednare tycktes alltjemt bafva förgätit den stora skilnaden emellan en skämtande bravo och en buffone. Operan gafs i allmänhet på ett tillfredsställande sätt, och karnevalsscenerna i första akten företedde mycken liflighet. Salongen var fullsatt.