Aftonbladet – 22 september 1859, sida 2

medgången troget. Jag har ofta sagt er, Nancy, att naturen förlänat er ett sinne, öppet för hvad som är skönt och för talanger; det vore ju orätt att icke odla det? Vore ni lika bildad som ni är ädel och god, så skulle detta visserligen icke kunna öka min tillgifvenhet för er, men det vore ju orätt och otacksamt, om jag icke meddelade er de ringa kunskaper jag sjelf eger. Men Kit... svarade Nancy tveksamt. Han måste äfven blifva min lärjunge, svarade miss Cheerly. Med den duglighet och verkligen utmärkta egenskaper ban har, kan ju ingen veta, hvilken framtid han kan gå till mötes? Innan en vecka förgått, hade de båda makarne emottagit sin första undervisning af sin vänliga lärarinna. . Aldrig kunde man se ett lyckligare hem, ty kärlek och vänskap förenade dess invånare. Musikens verkan på Kelf var förunderlig. Han arbetade i trädgården en skön sommarqväll, då han första gången hörde tonerna af pianot. Ofrivilligt släppte han spaden, som ban nyss begagnat, och stod en liten stund liksom förtrollad, med tårarne strömmande ned för kinderna. Hvad står på, min gosse? frågade Watson, som ofta hört sådan musik förut. Tyst, svarade ynglingen, tyst — de goda fruarne tala med englarne i binilen. Eugenia hade icke varit många dagar vid Burg Hall, förrän de illusioner hon gjort sig med afseende på sitt giftermål alldeles försvunnit, och hon fann sig bunden för hela lifvet vid en pöbelaktig, lågsinnad, sjelfvisk man, hvilken, i stället för att villigt gifva efter för hennes nycker, kärlek till nöjen och begär efter lysande förströelser, tycktes finna ett ondskefullt nöje uti att reta och plåga henne samt att rätt tydligt göra det klart