Aftonbladet – 22 september 1859, sida 2

skådelystna folkhopen, som samlat sig på gatan, for den sina färde. Men ingen välsignelse följde henne, ty för alla andra, än den sorgsna Isabella, var den hjertlöga, unga qvinnans bortresa ett ämne till förnöjelse. Miss Cheerly blef på det högsta öfverraskad, då Kit meddelade henne sin resa till London och äfven anledningen till den, men ingick på hans åsigt, att som giftermålet nu en gång vär ingånget, skulle det vara både klokare och menskligare att begrafva Brandons fordna rykte och karakter i glömska. I sin obeskrifliga tacksamhet för det skenbara ädelmod han visat henne, hoppades hon till och med att den hederlige Kit bedragit sig, så oförklarligt föreföll benne detta handlingssätt emot det, som hon sjelf hade erfarit. Medan de tillräckliga inkomster hon erhållit, satte henne i skydd emot den bittra nöd, hvaraf hon så grymt lidit, gåfvo de den erkänsamma unga flickan äfven medel att med mången liten välvilja, som förorsakade henne sjelf en obeskriflig tillfredsställelse, glädja sina anspråkslösa, men trofasta vänner, hos hvilka hon ännu alltjemt bodde, ehuru hon var en nästan daglig gäst vid Grange. Ett piano och en samling af goda franska och italienska böcker voro de enda förändringar i det lilla enkla förmaket. Och kan ni läsa dem, miss Emma? — kan ni verkligen läsa dem alla?. frågade Nancy, under det hon med förtjusning betraktade de vackra gravyerna, som prydde dem. Så lärd ni måtte varal, Detsamma skall äfven ni framdeles göra, Nancy, svarade Emma. Hvad, skulle jag lära mig franska och italienska utropade den förra. Ja, och musik äfven, tillade hennes vän och lade armarne kring hennes hals. Systrar i motgångens dagar, skola vi nu dela