Aftonbladet – 22 september 1859, sida 2

ansåg han det dock vara bästsatt tiga och låta händelserna gå sin gilla gång. Miss Cheerly hade gjort sig förvissad on att Eägenia skulle lösa sin syster från henne: obetänksamma ed, då hennes förening med en annan. hade lagt ett oöfverstigligt hinde1 emellan henne sjelf och Harold Tracy, mer Isabella kände henne bättre. Hon hade aldrig hyst något sådant hopp och fann sig derföre föga öfverraskad, då bruden endast kysste henne kallt och sade farväl. Må du blifva lycklig), snyftade den stackars unga flickan ; ack, måtte du blifva mycket lycklig! Jag önskar det så innerligen och ber -Gud derom, ehuru du visserligen kunde häfva varit mera god och kärleksfull emot mig. Ja, visst blir jag lycklig,, svarade mrs Brandon Burg, i det kon gick ned från sin toilette för att taga plats i den präktiga resvagnen, på hvars baksits hennes kammarjungfru Finfine redan intagit sin plats jemte negergossen Goroo, som utbytt tjensten hos sin gamle husbonde för en plats hos hans måg. Hvad skulle väl hindra mig att blifva lycklig? Min man är rik, bar ett ansedt namn och beundrar mig. Ödet har ganska vist bestämt våra olika banor. Jag är af naturen ämnad för verlden, du för ensligheten. Farväll Du skall ju tänka på mig ibland ? Ofta, svarade den stolta skönheten med ett besynnerligt uttryck; ganska ofta. Och skrif, Eugenia, om ej till mig, så åtminstone till vår goda: far — Till båda, naturligtvis,, sade bruden; och sedan nu KoMmedien om faderoch systerkärleken är utspelad, så tror jag vi låta ridån gå ned framför de trötta aktörerna. Farväll Med dessa -bjertlösa afskedsord gaf hon handen åt sin man, som -hjelpte -henne upp i vagnen, och under ett gorl af beundran från den