Aftonbladet – 21 september 1859, sida 2

verksamhet att lyckas anskaffa ett lån på fem millioner bos Frankrikes och Englands bankirer — ett försök, som framdeles störtade hans sak och ryckte kronan från honom, som han var så nära att bemäktiga sig. Handelsfurstarne, som hade vida större fördel af hans undergång än af hans seger, fordrade, såsom förbehåll, att han först skulle taga Bilboa. Detta var blott ett försåt, och det lyckades. Hade carlisterna, i stället för att öda bort tiden med att belägra denna stad, marscherat rakt på Madrid, så skulle hela: Spanien hafva rest sig för Don Carlos, och Isabellas spira för alltid blifvit krossad. Förgäfves påyrkade Lilini detta i furstens råd. Tvingad af penningbrist och lockad af deras förrädiska ingifvelser, som sökte hans förderf, beslöt monarken i en olycklig stund för sin dynasti, att följa deras: råd. Zumalacarregui gaf, ehuru ogerna, vika, men för honom voro kärlek till regenten och lydnad oskiljaktiga. Spaniens fiender hafva segrats, sade grefven, då beslutet blef honom meddeladt. Ordern till belägringen, ehuru undertecknad af Don Carlos, blef listigt uppgjord i Ludvig Filips kabinett, eller på börsen.n s Vare dermed huru som helst, svarade El Tio Tomas, så skall jag taga Bilboa, om jag får lefva.n Ja om! upprepade spanioren. En krona beror på detta lilla ord. Ve den nationx, tillade han med djupt allvar, hvars öden hänga på en-enda menniskas lefnadstråd! — Ju större ans värde är, dess oersättligare blir ock hans förlust. Babl: sade den oförfärade krigaren och skakade hans hand. Vi skola. nog segrande söragvårt intåg i Madrid.