Aftonbladet – 21 september 1859, sida 2

begränsade måttet af vår berättelse: att steg för steg. följa. fortgången af en bana, som började i spetsen för en liten skara bergsboer och slutade så sörgligt framför Bilbaos murar under anförande af en väl disciplinerad armå. Under belägringen af den första, befästade stad, som carlistgeneralen vågade anfalla, träff des han af en kula i ena benet och blef emottagen i armarne på Harold Tracy, som lyckades bära honom från stridsplatsen, under en häftig eld af fienden; för denna behjertade handling gaf Don Carlos den unge engelsmannen S:t Ferdinands-orden. Ehuru erhållen för tapperhet i (tält, skulle Harold gerna hafva afböjt denna utmärkelse, han visste ganska väl, att engelska styrelsen aldrig skulle bifalla dess bärande. Hvad han skattade vida högre var den värja, som den erkänsamme chefen skänkte honom, och hvilken han sjelf burit under hela fälttåget — en krigares gåfva och lika hedrande för gifvaren som för emottagaren. Efter några få dagar, var den sårade hjelten åter i fält, lika verksam som. någonsin, till stor bestörtning för christinos, hvilka utspridt ett rykte om bans död. Deras ställning blef snart så förtviflad, att Rodil i onåd ble! afsatt som generalbefälhafvare. Underrättelsen om dessa motgångar föll som ett åskslag öfver börsspekulanterna i London och Paris. Trettio handelshus, hvilka spekulerat i spanska fonderna, gjorde bankrutt inom tio dagar, och att sir John Sellem ej äfven var bland deras antal kom sig deraf, att dess chef, till förekommande af ruin, tog sin tillflykt till medel, som dess mera samvetsgranna medbröder måste känna afsky för — medel. hvilka vi, under loppet af vår berättelse, skola komma i tillfälle att uppenbara. Under tiden voro Don Carlos agenter i full