Aftonbladet – 20 september 1859, sida 3

BLANDADE ÄMN MN Propeillerångfartygen. Det finnes ingen meo kanisk fråga af större vigt med hänsyn till ett pr go. pellerångfartygs kraft än bestämmandet af den? yrm för skrufven, hvarigenom de största resultater ; hastighet och förminskad skakning kunna upppås, en fråga, som skeppsbyggarne hittills hafva förbisett. Då skrufven först blef införd i den engelska krigsmarinen, sammansattes den lika ofta af 3 blad som af 2, och det åtgick lång tid, innan det blef bevisadt, att det icke uppnåddes större resultat med 3 blad än med 2, så att den sistnämnda formen så småningom kom allmänt i bruk. Men utom denna ringa förbättring synes sedermera icke något försök hafva blifvit gjordt att förbättra skrufvens form. Endast sir Howard Douglas har gjort något i denna riktning. Ändamålet måste vara att få en form för skrufven, som förminskade vibreringen, medan den förökade kraften och följaktligen hastigheten. Det beständiga skakandet, som åtföljer skrufvens rörelser, är icke allenast obehagligt, utan farligt, och den skada, som härigenom kan tillfogas fartyget, är högst betänklig. Der en stark skakning förefinnes, der måste äfven uppstå en förlust i kraft, och den kraft, som i detta fall skulle användas för att drifva fartyget fram, går förlorad derigenom att fartyget skakas till sitt innersta. Detta är, såsom sir Howard Douglas försök visat, en följd af skrufvens skarpa, bladlika form. Han fann, att genom att böja kanterna: af skrufven förhindrades afbrottet i dess verksamhet, de dermed följande stötarne för-. minskades, skrufvens svängningar blefvo lättare och dess hela kraft användes att drifva fartyget framåt. Genom flera försök, hvilka blifvit anstälda med den. engelska regeringens fartyg, har riktigheten häraf visat sig. Med denna förändring förbindes en anstalt, som skall förhindra skrufven från att komma i oordning genom att råka i kollision med tågändar eller en lösryckt del af riggen. Ett skruffartyg, hvars mast går öfverbord, skall snart se skrufven stanna derigenom att stycken af riggen drifva akterut, Redan genom den böjda formen har den skruf, som sir Howard Douglas infört, den fördelen, att den med lätthet kastar till sidan de simmande föremål, som komma i beröring med densamma, och att den icke så lätt brytes genom att komma i kollision med stora stänger. Han föreslår nu, att de böjda kanterna skola förses med skarpa Spetsar, hvilka vore i stånd att genomskära ett VAnugt tåg eller en sparre, och att i sjelfva metallen, der skrufven verkar, skulle anbringag skarpa knifblad.