Aftonbladet – 20 september 1859, sida 2

den sönderskjutna porten, kastade sig år n olyckliga Juana för. deras fötter och cöp,de gråtande: Förlåtelse, förlåtelselv Jag tror att djefvulen är i den qvin man ! anmärkte ODonnel. Det kan gifva den klokaste hufvudbry att förstå sig vå dem, När de äro så onda, att ingen hederlig karl sj kulle vilja säga ett enda ord fill deras försvar så, om man noga ransakar deras hjertan, ,skall man alltid finna någon Vrå, som är min dre svart än det öfriga. Hennes man hade blifvit fången; det var i höpp att kunna rädda hans lif som Kon. samtyckte att göra tjenst som lockfågel; men de sköto honom ändock. Harry och hans kamrati fångenske.pen gåfvo henne villigt sin förlåtelse, Det är rätt! utbrast öfverstera med deltagande röst; det är taladt som det anstår en kristen riddersman, Stackars varelsev, tillade: han, jag tror icke att hon mycket längre skall behöfva anlita någons förrbarmande. Qvinnan steg upp, kysste de båda engelsmännen på handen och smög sig tyst in i tornet. Då de räddade fångarne kommo fram till den plats de Zumalacarregui stod, omgifven af sin stab, tackade de honom med värma för hans hastiga och ädelmodiga hjelp, hvarförutan Gil Perez bistånd skulle hafva. varit till ingen nytta. Vi hafva blott ett medel, general, att visa vår tacksambet, tillade Harold, och det är att erbjuda våra lif och vår tjenst åt den sak, för hvilken ni offrar ert snille och er verksamhet. (Forts. följer.) —— 21cs Noroia, en stad om 4000 invånare i delega4 om PA RA GR FT TR RR KL RT