Aftonbladet – 20 september 1859, sida 2

N—— AA Lh 0 —— AVLA 7 vis kom den från en person, hvars kön var ett skydd emot bestraffning. — en qvinna, enkan Juana. ä å j nätetx, utropade Apg eg å dem lösa att hon, och jägaren vill släp n . åter härja mörda! Rättvisa fies icke mera på jorden. och himmelen vill icke nor? våra böner! Qvinna,, sade carl istehefen med lugn, du hädar. Bättre allt arv Wat än otacksamhetens och vanärans skam. De : unga främlingar, som du förrådde åt sina fier 1der, hafva gjort konungen och hans sak en vigtig tjenst: hedern fordrar deras räddning til hvad pris som helst. Din är skammen, 2tt Jag nu måste nedlåta mig till att underi handla, der jag endast bort befalla. Juana böjde ned sitt hufvud; förebråelsen hade gripit hennes Gål fortfor generalen till sin budbärare ;Bebellernas lif rå blifva sparade med vilkor att de genast lägga med vapen och svära att aldrig mer strida emot sin laglige konung. Om de yttra en önskan att ingå i hans armå, sade den gamle mannen, hvad skall jag då svara. Nej, svarade Zumialacarregui. De äro urbanos. Sedan han sagt dessa ord, tog han Lilini under årmen och gick åt sidan med honom. Ni måste varna edra unga vänner, sade han, ty jag hvarken kan eller vill sätta mitt rolks disciplin på ett sådant prof igen. Om de genom oförsigtigh:et kasta sig i flera sådana faror, så komme der2:s blod öfver deras egna hufvuden; jag tänker icke hjelpa dem derur vågon mera gång. Men ni kan dock. ej annat än värdera den idelmodiga hjelpsanihet, som störtade dem i denna faran, anmärlsate grefven. För framtiden vill jag vaka öfver deras säkerhet, och