Aftonbladet – 19 september 1859, sida 3

tryck ut Italien. Atminstone lätsar man sig dej se något ofördelaktigt uti Monitörens uppj sats rörande de italienska förhållandena. Man håller sig uteslutande till Monitörens bestämda förklaring, att någon intervention ej kommer att företagas mot hertigdömena, och betraktar hela uppsatsen mindre såsom en mot centralitalien uttalad hotelse, än såsom ett uttryck af vänskapliga tänkesätt mot Österrike, hvaruti dock tillika för Österrike åskådliggöres omöjligheten af att fullständigt utföra Villafrancafördragets bestämmelser. Den deputation från Modenas regering, som blifvit afsänd till franske kejsaren i S:t Saveur. hade återkommit till Turin den 9 dennes. Den hade haft i uppdrag att till kejsaren af Frankrike frambära Modenas nationalförsamlings tacksamhet för hvad han gjort till förmån för Italiens oberoende. Deputationen mottogs mycket vänligt och förekommande af kejsaren, hvilken syntes mycket belåten med den del af adressen, som innehöll nämnde erkännande. Men då man kom tiil tal om mellersta Italiens framtida öde, visade det sig, att kejsaren väl utan vidare svårigheter skulle gå in på hertigens af Modena afsättning, men att storhertigens af Toscana restauration låg honom mera om hjertat, emedan såsom gengäld derför vigtiga medgifvanden för Venedig kunde vinnas. Dylika meddelanden hade kejsaren äfven gjort senatorn Arese, hvilken äfven blifvit afsänd till S:t Saveur. AMERIKA. Förenta Staternas närvarande vicepresident. br Breckonridge, har förklarat, att det ej är hans afsigt att uppträda såsom kandidat vid det förestående presidentvalet. Presidenten Buchanan har anbefallt en sträng revision af statsräkenskaperna, hvarigenom ett stort antal tjenstemän råkat i förskräckelse. Man har redan länge misstänkt, att ansenliga summor blifvit undansnillade från statskassan genom framläggande af falska qvittenser. Revisorer skola nu utreda buru härmed förhåller sig. Sändebud vid främmande hof, konsuler, leverantörer och kassörer äro de, som misstänkas för länge bedrifvet underslef. Fabelaktiga summor skola blifvit fordrade och betaldta för skrifvareoch öfversättarearfvoden. Öfversten Shaffner har från Boston företagit en resa till de norra delarne af Atlantiska oceanen, för att utiorska om en telegrafförbindelse är verkställbar mellan Nordamerika och Europa öfver Grönland, Island, Färöarne och Skottland. KINA. Om striden på Peihofloden emellan kinesarne och de allierade europåerna skrifves i tidningen China Mail, hvilket blad såsom bekant är erkänner, att det icke jär böjdt att tro på förräderi af kinesarne, följande: Då hr Bruce och br de Bourboulon ankommo till Shanghae, vägrade begge att sammanträda med de kejserliga kommissarierna Kweiliang och Hwaschana, såsom dessa önskade, och föregåfvo såsom orsak, att de vore bestämda till Peking och derföre icke kunde före sin ankomst till hufvudstaden inträda i någon officiel beröring med de kinesiska myndigheterna; de åtnöjde sig derföre med att skriftligen underrätta Kweiliang, såsom statssekreterare, om sin utnämning till sändebud vid hofvet i Peking. I Shanghae qvarblefvo sändebuden flera dagar, ehuru det var af största vigt att inträffa i Peking före den 26 eller 27, för alt inom den bestämda tiden af ett år utvexla ratifikafionerna, Kweiliang gaf britiska sändebudet den försäkran, att vid mynningen af Peiho skulle en embetsman vara tillstädes att emottaga honom, men vägrade på grund af sina instruktioner att, såsom det begärdes, sjelf beledsaga sändebuden. Kuriren, som till kejsaren öfverförde den skrifvelse. hvari de främmande sändebudens förestående ankomst tillkännagafs, skall den 11 Juni hafva lemnat Shanghae, och. generalguvernören af Chihli, Hang, ankom den 24 till Taku, fyra dagar efter de begge sändebuden. De seduare funno Peibo starkt försvarad af fästen och pålverk samt derigenom firden uppåt till Tientsin försvårad. Tillika underrättades ami ral Hope och de tre sändebuden (engelska. franska och amerikanska), att man ämnade emottaga dem på norra stranden och icke inom flodmynningen. Amerikanska sändetudet skickade den 24 cen båt till fästena och erhöll det besked, att generalguvernören Hang samma dag ankommit till andra sidan af mynninger och der skulle emottaga sändebuden samt på kejsarens befallning följa dem till Peking. Äfven hr Bruce underrättades af Hang i en skrifvelse, som var daterad den 23, men först d. 23 kom Hang tillhanda, att denne och provinsskattmästaren erhållit uppdrag att emottaga samtliga sändebud. Dessa funno emellertid i alla dessa saker blott åtgärder atttillintetgöra deras afsigter, och det beslöts derföre att bana sig väg med våld. Den 25 Juni på morgonen och 1 daggryningen lättade eskaderns kanonbåtar ankar för att undanrödja de hinder, hvarmed kinesarne spärrat inloppet till floden. Dessa hinder bestodo emellertid af starka jernbommar och kedjor samt trotsade alla ansträngningar att undanrödja dem. Det gjordes derföre kl. 12 ett uppehåll för att låta manskapet spisal: middag, hvarefter anfallet skulle följa på sjelfva fästena. Under hela tiden, 6 till 8 timmar, :om man var sysselsatt att undanrödja hindren, lossades icke ett enda skott från kinesiska sidan; ej heller förmärrte man någon rörelse i fästena, ehuru de engelska l kanonbåtarne lågo på blott 500 till 700 yards afstånd samt till en del sutto fast, så att en beskjutning kunde hafva blifvit ganska farlig för dem. Sedan middagsmålet var slu-: tfadt, ungefir kl. Y.2, hissades signalen attl hålla sig färdiga till strid, och kanonbåtarne : Opossum och Plover,, på hvilken sednare j: amiral Hope befann sig, framträngde mot första hindret. Knappast hade de hunnit dit, innan plötsligen de bländningar, hvarmed : kanonmynningarne på de kinesiska fästena doldes, borttogos och samtliga kanoner öppnade sin eld, som genast besvarades af en