Aftonbladet – 17 september 1859, sida 3

Victor Hugo skref sin Bug Jargal och ;Han IIslande, uppträdde Petrus Borel (dHauterive) ned sin Madame Putiphar, Champavert, och diverse annat mer och mindre vildt, mer och mindre fritt i kapitlet om den högre moralen, mer och mindre omöjligt i fråga om til och mer och mindre desperat i fråga on sundt förnuft, likväl på sitt vis kuriöst och — om man så vill — underhållande för en stund — han har i några år varit bland läsesabinetternas mest pikanta nyheter — numera. let måste medges, skäligen ,hors de saison ch icke egentligen lämpadt för någon. ny samlad editition. Sjelf hade han för längesedan öfvergifvit författareskapet och dog son ;n ganska förnuftig och sansad civil embetsman i Algeriet. En annan på sitt vis remarquabel bädangången är Travies, en af ,Charivaris, stiftare. en karikaturtecknare af mycken verve och genialitet. Han var isynnerhet stor i — hamn5use-genren. Ingen kunde bättre än han i rågra få kritstreck återgifva denna ruskiga. men karakteristiska typ, och han har i nämnde ilustrerade tidning, liksom i flera andra alt liknande slag, lemnat eskizzer i denna art, bvilka skulle anstått sjelfva Callot. Jag kunde göra denna lista öfver kända personligheter, hvilka i de sista veckorna för alltid afträdt från skådeplatsen, temligen lång: jag har att nämna Dinaur, författaren till en mängd populära teaterstycken (bland andra Trettio år af en spelares lefnad.), Brunswick. af hvilken man bland mycket annat eger texten tili Postiljonen i Longjameau, Alex. Privat, m. fl.; men jag skall här endast uppehålla mig litet längre vid författaren till Jovial mr Choquart. Choquart var en dramatisk auktor af obestridlig savoir fairex och ett ypperligt humör. om han än icke var af våra mest genialiska eller våra mest glä::sande. Men han var derjemte som person en högst kuriös figur. Han var, när allt kommer omkring, en af vår litterära samtids mest originella och utomordentliga. Hans starka sida var egentligen — slagsmålet. Det var hans specialitet. En i sig sjelf ingalunda behaglig sida, ni har rätt deri. och en; hvilken icke just gjorde honom i sällskapslifvet företrädesvis älskvärd, men hvilken dock -hos honom egde äfven sin komiska anstrykning och sålunda ofta gaf anledning till scener, hvilka slutade med skratt i stället för med blodiga värjor. -Han hade en talang för att asöka sak, med folk, der ingen annan skulle kunnat uppfinna den ringaste anledning till. gnabb och krångel; hans dueller voro otaliga och han gaf sig in i strid äfven under de minst fördelaktiga förhållanden. Hans ordoch valspråk var: Jag känner ingen fysisk styrkas. För omaket hade ban gång efter annan blifvit allvarsamt tillrufsad af motståndare, hvilsa varit i tillfälle att öfvertyga honom om att fysisk styrka dock är något mers än ett tomt begrepp; han hade märken der: efter i alla delar och ävdar af sin lekamen och nödgades slutligen etter en svår blessyr i ena sidan gå med krycka till döddagar. Dock var han ännu densamme oböjlige slagskämpe och hvad timma af dagen som helst beredd till kamp på lif och död. En enda anekdot skall tillräckligt teckna denne mans monomani för mer. och mindre delikata gräl?. En vacker dag befann han sig på ett caf 1 Palais Royal. Medan han der d.ack för sig sjelf och vid sitt tidningsblad en liten kopp kaffe, hörde hani sin närhet en officer förtälja för en god vän om sina bedrifter under Martis fana och om alla de fiender han dödat i batalj man emot man. Officeren hade i sin berättelse redan slagit ibjel ett helt dussin, då Choquart hastigt vin: kade till sig garconen. Hvad kostar det der fönsterglaset? Fönstret? Ja.n En; tio. francs, antager jag. Godt! sade Choquart; der lägger jag MW francs; gå n till den der officeren der bort: ochhelsa från mig, att så framt han understår sig att skjuta ihjel sin trettonde hussar. är det jag, som — tar och kastar honom ut genom fönstret!b Garconen, för att ej sjelf på stället blifvr på ett mindre. behagligt sätt tagen. i aga. a den utaf honom tillräckligt kände förfärligt ;:mr Choquart, författaren tillden glade ?Jovial? närmade sig officeren och framförde ganski riktigt sitt ärende. Deraf naturligtvis en ra Isande. ordvexling mellan. officeren. och. Choiquart, samt slutligen duell i bästa form! — i; Jag vet ej om ni observerat bland fashioinabla nyheter i. de sista schweiziska. bladen. att. swlianinnan. Zuleima anländt till Geneve Sultaninnan Zuleiroa är den förtjusande perl: i sultanens seralj, hvilken nyligen från Kon stantinopel anmäldes som borträppad, det vil utan bildspråk säga: rymd med-en viss kejserlig turkisk kapellmästare (en böhmare till födseln) och ännu ej ertappad. Kapellmästaren med sin sultaninna har nu, som sagdt är. lyckligt och väl anländt till Schweiz, målet för deras ?wedding trip?, liksom det är alla unga engelska pars. Sultaninnan i fråga beskrifves som icke blott enfulländad tscherkessisk skönhet, utan äfven som en sångerska af första ordningen. Tänk om detfölle hennr in att låta verlden, pariserverlden, offentligen beundra denna orientaliska sopran! Detta vore då för italienska operan något annat än signora Vestvalaski! Hvilken händelse; hvilket sekulariskt Evånement, om vi en dag på nämnda operas affischer finge läsa: Norma:. rol utföres af sultaninnan Zuleima från kejserliga haremet i Konstantinopel! Låtom oss hoppas hvad som dock icke är totalt omöjligt och förberedom oss. på.enförverkligad saga ur Tusen och en natt!? Odeon. Under enganska lång tid; hafva åtskilliga personer, som: äro hemma vid Regeringsgatan men icke i grekiska arkäologien, undrat öf-Å ver hvad denna inskrift n2 hucet nr 28 vid