Aftonbladet – 17 september 1859, sida 2

ill deras fängelse; edra vänner hafva kormmit för att belägra oss. Men icke ett ögonblick är att förlora — löjtnanten har beslutat stt icke utlemna er, men att försvara sig till let yttersta. Han har jast nu gifvit befallning att gräfva edra grafvar. Vid denna underrättelse kände hans åhörare en rysning genom märg och ben, och utan tvekan följde de honom under tystnad: upp på taket af sitt fängelse. Just då de lyckats draga upp stegen efter sig, hördes deras tillfångatagare ropa Gil Perez vid namn. Han kan få -ropa länge nog innan jag kommer, anmärkte spanioren och tände helt lugnt sin. cigarr; om någonsin löjtnant Ximenes och Jag träffas igen, så torde det blifva tid för endera af oss att läsa sitt confiteor., Dessa ord hade ej förr undfallit hans läppar, än en skur af förbannelser och rop Om:: förräderi nedifrån bevisade att deras flykt blifvit upptäckt. Gå på dernere,, fortforden förre; förbannelser döda sällan, och i värsta fall kan jag gifva så godt igen, : Hafva de intet medel att nå oss? frågade Harold. Taket är af sten, eldfast och åtminstone trettio fot högre än golfvet inunder.; svarade ten förre, hvarjemte jag vet, att här icke finns en annanstege i fästningen, Jag upprepar ännu en gång, senhor, att vi äro i sä. kerhet; tag derföre en cigarr och rök den i lugn, som det anstår en tapper caballero och 2 god kristen — ty jag bar hört att. somliga. ; engelsmän skola: vara goda kristna, ehuru vår padre aldrig ville medgifva det. Öfvertygade genom hans försäkringar och nästan ännu mera genom hans köld och likziltighet, tryckte de båda vännerna hvaranIras haudl, till teckeu af lyckönskan. S i (Forts. följer.)