Aftonbladet – 16 september 1859, sida 2

att hindra dessa fördömda karlar? att få tillträde till den klosterlika qvinnoföreningen, I sådant ändamål hade till en början en af de ildre delegarinnorna blifvit placersd som portvakt vid den lokal der bolagsstämma hölls (den s. k. Wallinska skolan), och vägrade enständigt att insläppa någon annan karl? än iotarius publicus, S. J. Callerholm, som: var utsedd att föra protokollet. Emellertid lyckales det förmedelst en af målsmännens, hr stadsfiskalen Mellbins myndighet de tre her:ar, som utom honom anmälde sig, att fåin-räda utur förstugan i förmaket till samlingsummet, der de helsades af mll Deland med rörklarandet, att hon icke tilläte, att någon herre?, blandade sig i föreningens angelägenheter, hvilka icke anginge några andra än de lärarinnor, som med svett och möda sjelfva förtjenat de. penningar de insatt i-föreningen. Förgäfves föreställde man henne att-det icke kunde lagligen förvägras enqvinna, likaditet som en karl, att. utföra. sin talan genom ombud och att i öfrigt omyndiga personer icke lagligen kunde ingå aftal utan sina målsmäns samtycke. Afsioten vore dessutonr endast att förhjelpa föreningen ur dess dilemma, genom nedsättandet af en komite för omarbetningen af stadgarne eller ock. genom en frivillig upplösning. af föreningen, så att delegarinnor, som sådant önskade, finge utträda ur bolaget, med vättighet att återfå sina insatta penningar, nvartill mi Deland: svarade, att någon komite cke behöfdes och att den, som ville utträda, sernavkunde af henne återfå sina penningar. Emellertid och då mll Deland icke just kunde :rkännas vara berättigad att å bolagets vägnar ensam besluta, yrkade målsmännen och le med fullmakter försedda herrarne att frågan om deras rätt till inträde måtte underställas bolaget. Efter många parlamenteringar dgafs detta. men efter mer än: 2 timmars Iröjsmål erhölls slutligen detbesked, att bolaget med 179 röster mot 56 förvägrat det iskade inträdet. , g Sedan sålunda den qvinliga personalen komnit på egen hand, tilikännagaf. mll Deland, tt hon uppgjort ett förslag till åtskilliga ändringar i stadgarne, hvilket redan vore af majoriteten kändt och antaget. På föreställning Akväl, dels att bolagsstämman väl borde få :ga kännedom af förslägets innehåll, dels att enligt stadgarne några ändringar deri icke unde omedelbart antagas vid den stämma då le föreslogos, utan ovilkorligen måste hvila ill antagande eller förkastande vid näst inffande ordinarie bolagsstärima i Maj 1860, beqvämare sig ändtligen mll Deland att föreIraga sitt förslag, hvilket dock skedde så oredigt, att man svårligen kunde begripa dess mening; äfvensom det medgafs att förslaget endast skulle förklaras hvilande till nästa bolagsstämma. Vice ordföranden: i direktionen, al Hanna Broman, erhöll derefter med mycken plats ordet och uppläste följande, af henne jemte tre andra ledamöter af styrelsen afgifna anförande: z Till bolagsstämman. I egenskap af ledamöter i styrelsen för Svenska Lärarinnornas Understödsoch Pensionsförening torde det tillhöra oss att i främsta rummet afgifva vårt yttrande ill den sammankallade bolagsstämman. Vi få dervid först uttala den mening, att då den kungörelse, som blifvit i allmänna tidningarne utfärdad för den i sistlidne Maj hållna bolagsstämma, uttryckligen innebåller, att styrelsen ernar vid stämman framlägga förslag till nya stadgar eller föreslå bolagets utredning och upplösning,, men hvarken det omförmälda förslaget blifvit inför stämman framlagdt, ej heller. frågan om bolagets upplösning är vorden på lagligt sätt behandlad, enär ordföranden vägrat att antaga fullmakter vid omröstningen, oaktadt sådant ej mindre i 47 af stadgarne än i den utfärdade kallelsen uttryckligen medgifves och äfven utan ett sådant medgifvande icke lagligen kan vägras, hvarförutan flera andra olagligheter blifvit vid samma stämma begångna, anse vi de beslut, som vid nämnda tillfälle blifvit fattade, icke i något hänseende giltiga, utan den nu utsatta bolagsstämman vöra beaktas såsom den ordinarie bolagsstämma, hvilken bort hållas i sistlidne Maj månad. Vi förmena således, att den af Brr revisorer till öreningen. afgifna berättelse bör blifva det första föremålet för öfverlägning. För vår del kunna vi, efter noggrann -pröfning af samma välgrundade berättelse och sedan vi i ämnet råd fört oss med erfarna sakkunni: — mi :koma till någon annan slutföljd -än att roreuiugeu Omöjligen san bestå eller i aflägsnaste mån uppfylla sitt ändamål utan en fullkomlig omarbetning af föreningens stadgar. Af mätrikeln öfver föreningens ledamöter visär det sig nemligen, att omkring 90-af föreningens 293 delegarinnor redan år 1860 äro pensionsmessiga, enär dessa, som samtliga i förevingen inträdt före utgången af år 1855, då fyllt. 50 lefnadsår. Om således den, enligt stadgarnes 20 , utlofvade halfva pensionen skulle till dem alla nästa år utbevalas, skulle omkring 12,800 rdr rmt årligen utgå sill pensioneringen. I Oktober månad 1860 kommer kapitalet att uppså till omkring. 40,000 rdr, hvaraf årliga räntan, vilken vi för jemnhetens skull vilja upptaga till 5 ;rocent, ehuru den endast utgår med 4-7, procent ör största delen a: summan, utgör 2000 rår, hvilket cke fullt förslår till 14 halfva pensioner. Säledes -kulle för alla händelser vid första utdelningen 76 bensionsmessiga blifva utan all pension. Men icke nog rärmed. Under de nästföljande fem åren, eller inilldess, enligt stadgarnes 20 , hela pensionsbeloppet 2835 rdr skulle utdelas, vunne fonden icke för tärkning på annat sätt än genom årsafgifterna, utgöaude, tör den händelse att alla deltagarinnor erigga densamma, 4425 rdr rmt årligen; och äfven ;m, med ändring af 13 S, heia detta belopp lägges ill kapitalet med ränta.på ränta, skulle detta likväl cke förstärkas med mer än omkring 30.200 rår, så itt fonden 1865 utgjorde omkring 74,200 rdr, hvaraf -äntan å 5 procent icke uppgår till mer än-3700 rdr. Dessa 3700 rdr blefvo likväl icke tillräckliga ens Ör att fylla pensionerna för de i4 lyckliga första sensionärerna, så att, utan dödsfall bland dessa sevare, utsigten för ingen enda af de återstående 76 sensionsmissiga, att erhålla pension, icke efter-10 år kulle öppna sig, och naturligtvis för de öfriga 195 cke, om de uppnådde åldern af flera hundra år, nelst, euligt stadgarnas 13 S, efter 10 år endast hälfen och efter 20 år intet af årsafgifterna skulle förstärka kapitalet. Naturligtvis ligger absurditeten häraf öppendagad ör hvarje sundt förnuft, dä det icke rimligtvis kan ordras att 70 a 89 pensionsmessiga och 193, hvilsas pensionsrätt år efter år inträder (de flesta före 865), skulle i 25 år godvilligt och fromsint betala ina ärsafgifter endast för att pensionera 12 eller 14 lelegarihnor, men utan förhoppning att i hela. sin ifstid få för egen räkning åtnjuta den Tingaste frukt f sina uppsfframgar; och derjemte ovilkorligen. hafva a utsigt för framtiden, att en på detta tanklösa itt I Ikvlerad nHäNnsiogsförening — som lofvar ven