a 12. Hvad uti 9, 10 och 11 3 är stadgadt, gälle tfför såväl stad som dess område. 13 ÅA gata eller annan allmän plats, så ock å gård tillchus, der-bränvinsutskänkning utöfvas, vare så Kalladt slantsinglaride, kronväggsoch andra spel förbjudna, vid bot från och med två till och med fem riksdaler för enhvar, som deruti deltager. Om ansvar för äfventyrligt spel med kort eller tärning, äfvensom för spel i allmänhet å utskänkuingsställe, spisqvarter eller kaffehus finnes särskilt stadgadt. 14. Den, som i stad före klockan sex på morsonen eller efter klockan tio på aftonen slår käglor, eller kägelbana för sådant ändamål upplåter, skall, der benen är så belägen, att grannar af bullret kunva störas, plikta fem rår. Käggelbana må ej heller, utan tillåtelse af polismyndighet, i stad anläggas; och vare den det gör skyldig att i böter utgifva fem riksdaler samt banan, der så föreskrifves, genast borttaga. Enahanda bot vare ock för den, som å helgedag, under tid för allmän gudstjenst, käggelspel utöfvar jeller bana dertill upplåter. 4 15. Hvar och en, som, utan att dertill förut inI nehafva vederbörligt tillstånd, vill i stad eller å dess område inom eller utom hus, gifva offentlig föreställning, såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke eller annat dylikt, hålla konsert eller allmänt föredrag, som ej till andakts;ifning är att hänföra, eller anställa maskerad, b 1 så kallad lekstuga eller andra nöjen af hvad beskafenhet som helst, hvilka genom allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras eller hvartillinträdeskort försäljas eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten uppbäres eller påräknas, skall, vid bö er från och med fem till och med femtio riksdaler, innan kungörandet eger rum samt inträdeskort utlemnas eller afgift emottages, derom hos polismynligleten göra anmälan och dess tillåtelse:dertill af vakta samt, efter vunnen tillåtelse, ställa sig til afterrättelse de föreskrifter, hvilka, i afseende å all männa ordningen, kunna af polismyndigheten med delas; skolande, vid enahanda bot, egare eller innehafvare af lokal, som för dylik tillställning kommer att begagnas, vara förbunden att, innan lokalen för sådant ändamål upplåtes, göra sig förvissad att tillställningen blifvit vederbörligen tillåten 3). 16. Der sådan tillställning utan vederbörlig tillåtelse eger rum, eller sig visar att den till syftemålet innebär något som strider emot sedlighet eller allmän lag, eller om bland de tillstädesvarande upp tommer oordning af svårare beskaffenhet, den der cke genom upphofsmännens aflägsnande undanrödjas san, må sammankomsten af polismyndigheten upplösas; och vare alla de, som å stället sig församlat, oligtiga att på nämnde myndighets uppmaning derI ifrån sig. begifva, vid bot af fem riksdaler för en hvar, som icke ställer sig sådan uppmaning till efå terrättelse. s 17. Hvar, som å gata eller annan allmän plats kör eller rider, har att dervid färdas varsamt och, der mycket folk är äfvensom vid vändningar i gathörn, ej fortare än i gående. Då åkande eler ri-Å dande möta hvarandra, vike en hvar af dem till venster om den andre; och böte den fem riksdaler, som, ändå att skada ej sker, mot någon af dessa föreskrifter bryter... Sker skada, antingen af vårdslöshet eller med uppsåt, vare bot från och med fem till och med tjugo riksdaler, utom ansvar enligt lag. der sår eller lyte uppkommit eller gatufredsbrott egt rum. 18. Polismyndighet må, när så nödigt anses, föreskrifva ej allenast viss ordning, i hvilken åkande eller ridande skola färdas till och från samt stanna å ställe, der, af tillfällig avledning, större folksamling är att förvänta, än ock hvad i öfrigt till allmänhetens beqvämlighet och olyckshändelsers före kommande bör iakttagas af dem, som till sådant ställe anlända eller derstädes sig uppehålla ; och vare ansvar som i 17 sägs för den, hvilken sådan föreskrift icke efterkommer eller icke hörsammar tillsägelse som, för ordningens handhafvande, genom polisbetjening på stället honom meddelas. 19. Då vinterföre är och slädredskap begagnas, skall en hvar, som i stad dermed kör fortare än i gående, vid bot af fem riksdaler, hafva seltygen försedda med klocka eller bjellra, af hvars ljud personer, som före äro, kunna i tid varnas. 20. Ej må å gata eller annan allmän plats häst eller annan dragare lemnas obunden utan erforderlig tillsyn, eler ställas så, att trafiken deraf hindras; ej heller må dragare fodras eller frånspänd lemnas vid åkdonet å annan allmän plats än der polismyndigheten sådant tillåter. Den häremot bryter böte från och med två till och med fem riksdaler, ändå att skada ej sker. Sker skada, vare bot från och) med fem till och med tjugo riksdaler. ) 21. Hornboskap, bäst-, get-, fåroch svinkreastad endast för söneller helgedagar eger förordna hvilka timmar utskänkning må vara tillåten, eller, ) hvilket är detsamma, bestämma under hvilka timmar den skall vara förbjuden; och deraf har man dragit den slutsats, att polismyndigheten icke eger makt att för någon tid af dygnet på söknedagar förbjuda utskänkning af eller minutbandel med bränvin. Det är likväl obestridligt, att ordningens handhafvande inom städerna skall försvåras om icke omöjliggöras, ifall sådan utskänkning och minutbandel finge å söcknedagar hela dygnet utöfvas samt krogar och andra försäljningsställen då hållas öppna, hvarföre ock lokalmyndigheterna förut lemnat åtskilliga föreskrifter till förhindrande af ett sådant oskick. Det synes äfven antagligt, att ändamålet med förbud mot minuthandel med eller utskänkning af bränvin under vissa tider af dygnet icke kan uppnås, om icke på samma gång förbjudes att gäster äro inne i försäljningsrummet, då detsamma bör vara stängdt, samt gäst förpligtas att derifrån aflägsna sig, när rummet skall stängas. Komitn har alltså ansett nödvändigt, att sådana stadganden, som de ifrågavarande paragraferna innehålla, varda utfärdade, hvarvid komiten likväl underdånigst får hemställa, huruvida de böra införas uti den af komiten nu föreslagna ordningsstadgan eller intagas uti förordningen angående bränvins försäljniog, dit de måhända rättare höra. 3) 4 15. Uti flera städer hafva lokalmyndigheterna ansett nödigt att till förekommande af oordningar utfärda förbud mot att, utan föregången anmälan hos polismyndighet och i vissa fall dertill erbållet tillstånd, anställa så kallade lekstugor, dansnöjen eller andra dylika samqväm, isynnerhet för de mindre bildade folkklasserna. I Stockholm. har sådant förbud blifvit utsträckt till andra offentliga nöjen och tillställningar, som allmänt kungöras och hvartill inträdeskort försäljas eller afgift på ett eller annat sätt från allmänheten uppbäres eller påräknas. Då K. M:t, i anledning af anmärkningar, som rikets ständers justitieombudsman framställt emot öfverståthållareembetets i detta ämne utfärdade kungörelse, icke funnit skäl att deruti göra ändring, samt behofvet af föreskrifter uti ifrågavarande hänseende öfverallt synes vara detsamma, har komiten trott sig böra bland stadganden, som för alla städerna i riket skulle blifva gemefhsamma, förseslå det uti denna paragraf intagna, hvilket blifvit dffat:adt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det, som för närvarande är för Stockholm gällande, dock med latitud i straffbestämmelsen, för att kunna ega tillämplighet äfven på smärre tillställningar.