med tåg, snarare släpades än leddes ut ur kojan af sina vilda besegrare, stod derutanför Juana, blek och gripen af samvetsqval, med sammanknäppta händer, för att bevittna deras afresa. Snaran hade blifvit skickligt utlagd, ej allenast hvad den berättelse angår, som blifvit hopspunnen till deras lockande i förderfvet, utan ock i detaljerna vid dess utförande; karlen, som åtagit sig att föra den nyköpta mulåsnan, bevisade sig ej vara någon annan än en förklädd urbano, som nu förenade sig med sina kamrater. Gör dem intet ondt!b utropade qvinnan i den djupaste ångest. Ni kan. ej tro huru goda, huru ödelsinnade de äro. Skona dem — ack skona deml! Hycklerska! sade Harold Tracy med häftig barm och förakt; värt blod komme öfver ditt hufvud! En grym hämd skall utkräfvas, det vet jag, tillade han. Må din man se sig för att den ej drabbar honom lika väl som dig. Ack, svarade den olyckliga, han är relan i christinos händer. Det var för att köpa hans frihet som jag samtyckte att spela lenna förnedrande roll. Hafven medlidande ned mig! I den svåra ställning, hvari han befann sig, sar det dock en verklig tröst för Harold att jvinnans bedrägeri hade någon bättre grund in snikenhet. Hennes man e weralens ord-r. de exekutionen, i rättvisa, måste jag nedgifva att han dog som en tapper karl, vaktadt Kan var en, rebell och carlist. Det låg någonting omenskligt i det genomträngande skrik, som frambröt från Juanas