Och framlemnadt af Juanap, utropade ODonael. Heliga Guds moder! Hvar fins en gräns för menniskors ondska? Tänk er bara en qvinna. med ett par sådana ögon! Jag kan icke tro att hon kunde locka någon i förderfvet. Och så samvetsgrann hon alltid bar varit sedan! Aldrig sålde hon annat än färskaägg. Vid ett annat tillfälle skulle spanioren hafva lett åt irländarens egendomliga sätt att bedöma mienniskor; nu var han alltför orolig för sina unga vänner att tänka på något skämt. Han var en af dessa män, för hvilka beslut och handling äro ett. Vi måste söka att få tala med Zumalacarregui, sade han; nu är han vårt enda hopp. Ja vid min själ är icke det I oppet ganska osäkert, svarade öfversten. El Tio Tomas är ej vid det bästa lynne. Någonting i rådet bar gått emot hans önskan. Spanioren hade emellertid gjort sig ensannare föreställning om sin ärorike landsman, som ingen motgång, intet missnöje kunde förmå att afvika från hederns och pligtens väg. Med sydländningens varma blod förenade carlistchefen nordbons kalla förstånd. Lilini hade ej bedragit sig på honom: El Tio Tomas lyssnade till hans berättelse både med uppmärksamhet och lifligt intresse. Stackars ynglingar! utropade han sedan den förre slutat tala; deras mensklighet har ledt dem i förderfvet. Jag skulle hellre velat förlora ett fältslag än att någonting s skulle hafva händt. Generalen lät kalja en och gaf order att en kavi op sku das ned i dalen och föra qvisnan Juana samt hennes man till lägret, hvarjemte han beordrade en större truppstyrka att hålla sig färdig för en längre expedition. Detta är allt hvad jag kan göra, sade han. Ingenting berättigar mig att våga mina