urbanos, jemte ett halft dussin af hans mär sprungo ned på golfvet. Harolds första i: gifvelse var att skynda tillbaka åt dörren — den förrädiska Juana hade -riglat den. Öfverraskningen var så fullkomlig, att i:nan någondera af engelsmännen hann sätta sig till motvärn, voro de afväpnade och bundna. Deras tillfångatagare, som sjelf hade uppsigt öfver visiteringen af deras fickor, var synbarligen högst förnöjd såväl öfver framgången af sin list, som för det rika byte han jort — dubloner voro nemligen knappt mindre sällsynta i Rodils armän uti carlisternas. Hvad är meningen med detta öfvervåld? frågade Harry Burg. Vi äro ickespaniorer, utan engelsmän, och hafva blifvit lockad2 i denna snara genom en listig och väl uttänkt berättelse om en sårad landsman. Hvarken jag eller min vän hafva någonsin burit vapen under denna olyckliga strid, som härjar ert tädernesland.n. Ganska möjligt, svarade löjtnanten kallt; men I fån i alla fall stå ert kast. Skurk, ämnar ni mörda 0ss?, Sätt ut hvilken summa ni behagar för vå lösen, tillade Harold, och den skall blifva erlagd. Sök att fresta andra med edra mutor, senhor,, var svaret. Jag låter ej locka: Läggen band på er otålighet och, om I kunnen det, på edra tungor; om några tin.mea skall ert öde vara afgjordt. Christinog hästar, soro varit gömda: dungen bakom huset, blefvo nu framledda. och fångarne fördes ut i det yttre rummet. FenfoNDr KAPiTIET. Jag tjenade, jag trodde blindt på dig — Till tack för all min möda svek du mig. Otwvay. Då de unga engelsmännen, hårdt fängslade