Aftonbladet – 15 september 1859, sida 2

beteckna att andra faror än denna kunde hota dem. Vi äro väl beväpnades, tillade den förre och pekade på pistolerna i sitt bälte. : Må alla belgon beskydda eder; sade värdshusvärden, tviflande; det är möjligt att han ären -bBederlig karl, men en främling här på orten är hän; så mycket är-säkert. Med denva anmärkning, så karakteristisk för hans landsmän, som. misstänka alla obekanta för att vara fiender, rörde han vid sin mössa, och de resande begåfvo sig åter på väg, företrädda af.mannen på muläsnan. -—.; Juanas hydda låg vid början af dalea och på betydligt afstånd från några andra boningar. Bakom den låg ett litet, illa odladt åkerfält, inhägnadt med en sträcka stenar, vårdslöst hopade på hvarandra, ochder bakom utbredde sig en tät skog af.-kastanier; hvars murknade grenar tjenade till bränsle, och dess frukt. till föda: under vintern. Då. engelsmännen närmade sig den låga bostaden, varseblefvo. de Juana, som blek och orolig såg ut genom fönsterrutan, spanande. efter dem. I hafven medfört en främling? sade hon orolig: Klas Frukta intet; han skall. ej förråd: dignr, svarade, de och stego af hästarne. : Innan Harold gick in ikojan, betalade han karlen för hans möda och band hästarne vid ett träd bredvid dörren. et Hvar är din gäst?, frågade han. sI det inre rummet, senhor; jag tror att han sofver.a De gingo sorglöst vidare. Allt varsså stilla, utt icke en skymt af misstankar om någo förräderi uppsteg inom dem, och de inträdd raskt åt. det hållshonsanvisat. ; Knappt hade de kommit in i detinrerummet, förrän sänggardinerna, som varit tillslutna, hastigt rycktes upp, och löjtnanten för