Aftonbladet – 15 september 1859, sida 2

utanför dörren till en posada, eller värdshus, der de voro väl bekanta. Då en hungrig resande anländer till en spansk posada och gör den vanliga frågan; zue tienc usted de buene — hvad har ni för godt att gifva mig? sår blir lika vanligt svaret: shvad har ni med er? ty i nio fäll af tio kan föga erhållas, på stället. Å a Det anseende för frikostighet, som engelsmätinen förvärfvat i lägret och trakten deromkring, verkade emellertid en fördelaktig olikhet 1.deras emottagande. Då värden såg dem: bålla utanför sin dörr, skyndadehan sjelf att taga emot deras bästar, medan de gingo in i köket för att smaka på hans vin, som i besynnerliga kärl, eller rättare sagdt: säckar af.getskinn, på baskernas dialekt. borrachios, hängde på träkrokar -ckring :väggarne. Som man kunde vänta till följd af landets oroliga tillstånd, funnos der ganska få resande, En af dem; synbarligen en välmående landtbrukare, var på väg till lägret med ett spann mulåsnör för att sälja dem. Harold: föll genast på den tahken att köpa en af dem åt sin sårade landsman; bandeln afslöts; och den unge engelsmannen blef egare till ett af de starkaste och bästa djuren. NA Nästa fråga blef att kunna anskaffa någon, som skulle vilja föra mulåsnan till Juanas koja. En karl, som syntes hafva sofvit i ett hörn af rummet under handelns uppgörande, steg upp och erbjöd sin tjenst dertill. De hade nu omkring fyra engelska mil qvar. Då de lemnade posadan, hviskade värden åt dem att vara på sin vakt emot sin nye reskamrat. : Det är föga skäl att befara, det han skall kunna stjälå mulåsnäm af oss., svarade Harold -och klappade sin egen snabba häst på halsen. Spanioren höjde på axlarne, liksom för att