Aftonbladet – 14 september 1859, sida 2

som engelska regeringen betalar,förmått en mängd äfventyrare att låta anvärfva sig, för att, sedan de kommit i -besittning af värfningspe: nningarne, begagna första tillfälle att begifva sig på flykten, och att militärmyndigheternaha. velat försöka genom -användande. af prygelstraffet sätta en gräns för detta oskick. Men medan deserteringarne det oaktadt fertfara och ofta förnyas af samma karlar; som derför blifvit afstraffade med prygel, gifva bestraffningarne anledning till skådespel, så ohyggliga, att en Timeskorrespondent anförer exempel på ett fall, dervid en mängd af det såsom åskådare kommenderade manI skapet måst kortböras afsvimmade från. platjse! Berättelsen härom bar gifvit Times anr ledning att i ämnet, uttala, sig i.en särskilt artikel, af hvilken vi här nedan meddela. ett utdrags såsom: ett bevis på hvad man i England tänker om saken. Utan trifvel, säger Times, kan man taga för gifvet att barbariets ytterligheter numera äro omöjliga, samt att ingen soldat kan löpa äfventyr ! att genom bestraffningen förlora lif eller lem. Detta oaktadt qvarstår dock den förnedrande verkan af straffet, och om det, i stället för att endast tillämpas för vanhederliga brott, begagnas såsom ett allmänneligt redskap för disciplinens upprätthållande, är dess förfäande inflytande lika olyckligt som förr. Afi jen stor militärauktoritet ha vi inhemtat, atti sällan någon är en god soldat efter det ban! blifvit pryglad,-och ingen kan påstå, att bestraffningens åskådande kan verka till andras I förbättring. Vi ha dertill svårt att förstå, huru någon nödvändighet att göra ett dylikt bruk af prygelkäppen kan ha uppstått på en sådan plats som Woolwich. De skäl, som. anföras för bibehållandet af detta straff.i dess modifierade gestalt, vända sig i allmänhet kring militärtjenstens kraf — det nödtvång, som ofta uppstår under ett fälttåg eller en marsch, dåj makten att straffa oundvikligen måste vara summarisk och straffet strängt och kraftigt. Något dylikt: nödtvång kan dock ej finnas i Woolwich, der garnisonen ligger stilla och hvarest militärfängelser och alla andra den moderna disciplinens tillbehör naturligtvis stå till buds. Vi kunna lätteligen inse, att bland rekryter, som instickas i en brigaddepöt, skola finnas några dåliga karakterer — några oförbätterliga skurkar, för hvilka prygelkäppen är i på sin plats; men sådana kunna icke finnasi tillräckligt stort antal för: att. förklara, det täta användandet; af: detta, straff;och vi anse det för i återstoden af rekryterna vara nästan detsämsta skådespel som kan förevisas en: ung soldat. Då myndigheten att ådöma detta straff inskränktes, till en: grad; att det ide gamla diseiplinärerhas. ögon måste blialldeles overksamt, var straftet sjelft i det stora hela utdömdt. Om man år. 1793 skulle Ka berittat för en befälkafvande officer, att ingen krigsdomstol vore berättigad att ådöma mer än 50 prygel, skulle han sannolikt ansett det vara sut med det militära pryglandet, och detta var också i sjelfva verket hvad allmänheten antog om förändringen. Det finnes vissa i sig sjelfva så fega och afskyvärda brott, att man satt ifråga prygel såsom det lämpligaste straffet för dem, och förslag hafva. verklige blifvit väckta att införa detta straft i brottmålslagen, i uttryckligt ändamål att brännmärka och förnedra brottslingen. Detta är dock cd det sätt, hvarpåvi skulle vilja verka på våra soldaters sinnen i allmänhet. Militära brott böra bestraffas, men de böra icke, derföre att de äro militära, ställas i samma j kategori som den klass af brott, hvilka utom ; militärståndet anses förtjena en förnedrande j bestraffning. Man kan ej förbise, atti England råder en i särskilt och synnerlig motvilja mot detta slags straft, och denna känsla bar ej ens, helt och: hållet förgått genom den stora modifikation, som dess användande undergått. Det ligger ; verkligen någönting i sjelfva naturen af detta i straff, som är upprörande för engelska sin-: nen, oberäknadt att det af en auktoritet, som :! ej är af ringa betydelse; anhses vara menligt: för våra bemödanden att förbättra och öka; våra stridskrafter. Vi vöre nästan frestade; alt önska att systemet, då detreducerades till! endast en. skugga afföhvad det. varit, hade: blifvit belt och hållet afskaffadt. Resultatet af den gjorda förändringen har varit så tillrredsställande, att -straftet så gerna kunde helt. och hållet ba borttagits. Vi ha gjort slut på. militärtyranniets gamla ohycgligheter utan att. råka ut för någon af de följder, som på den i tiden förotspåddes. Armöens disciptiin i allmänhet är bättre än någonsin förut, och, dess Iysafide bedrifter: på Inkermans slagfält och i Indiens slätter ha lemnat ett tillfyllestgörande motbeviss råvt den. gamla. satsen, att:det er-: ördrades en viss anstrykning af stråtröfvare I i för att bli en god soldat. Men så länge bruket af prygelkäppen ännu bibebålles eller åtminstone så länge som denna allmäntbegagvas, skall krigareyrket dock alltid vara utsatt för denna beskyllning. Vi finna den är efter ir. upprepad, och ingen. kan säga, huruvida icke de, som tillskrifva. denna skamfläck svårigheten att erhålla goda frivilliga, till någon del hafva rätt.n Times säger sig väl slutligen icke påyrka prygelstraffets absoluta afskaffande, men påyrkar, att dess tillämpning inskrönkes till sådana oförbätterliga skurkar, som genom detta straff icke Kunna blifva mera dolska än de äro, och för hvilka det icke. innebär någon skymf. Deremot anser det stora engelska; bladet -sig mm mn mn nn Rn RNE Fn SSE KV Ni tror ännu icke att det finnes något Tod