Aftonbladet – 13 september 1859, sida 2

ringaste nåd och barmbhertighet, och det plågade folkets förbittring. steg. snart till den höjd, att de flesta förklarade sig för den legitime fursten. och blefvo verksamma anhängare i stället för sysslolösa åskådare af det inbördes kriget. Förgäfves sökte Zumalacarregui sätta en gräns för detta barbariska krigssätt genom att sjelf gifva exempel af mensklighet och skonsamhet emot de fångar, som föllo i hans händer. Rodil lönade denna mildbet med att låta skjuta hans äldste vän, general Armencha, som råkat i hans våld, en bandling af grymhet, som längre fram på ett förfärligt sätt vedergälldes. Jag finner att tillredelser göras för någon hemlig expedition,, anmärkte Harold till sin vän Lilini under en promenad genom lägret i dagningen, morgonen efter sedan underrättelse inlupit om Armenchas död. Zumalacarregui är icke den man, som lemnar en dylik skymf ohämnad, oberäknadt hans personliga vänskap för den olyckligen, svarade grefven. Slaget torde komma lika våldsamt som oväntadt. Vi måste. statuera ett exempel för att qväsa Rodils öfvermod och tysta vårt eget folks missnöje, som i hemlighet knotar öfver sin anförares fördragsamhet. En spanior,, tillade han, förstår sällan att visa mildhet emot en fångad fiende.n Då båda de unga engelsmännen yttrade en liflig önskan att deltaga i expeditionen, som den förre äfven ämnade åtfölja, så lofvade denne att utverka en tillåtelse dertill, hvilket han äfven lyckades förskaffa dem från hufvudqvarteret, Straxt efter middagen började rojalisternas: division sin marsch och hade derunder, som vanligt, god nytta af landifolket, som tjenade ; dem så. väl till ledsagare som spioners: ; Trakten hade.så nyligen blifvit förhärjad