Aftonbladet – 12 september 1859, sida 3

skall jag aldrig glömma, att jag haft äran vara franska soldaterias vapenkamrat, och jag är så erkänsam för en sädan ära, att om Frankrike här behof af mitt blod, skall jag icke tveka att uppoffra detsamma. Derefter talade han med mig om den lilla arme, som han nu håller på att organisera, om sina frivilligas nit, hvilka ban alltj-mt häller i öfning och mödar äfven under fredstid, för att lära dem förrätta storverk, om krig skulle utbryta; och om den förträffliga anda, om lifvar hela hans division. Obeveklig när det gäller krig-tukten, behöfver han dock icke anbefalla några bestraffningar. Fråga, sade han, öfverste Malanchini der, om det är möjligt att påträffa tapprare folk. Nå, nå, tillade han, detta gäller icke edra svldater, som realisera idealet af krigisk fullkomlighet. I han den första armå i verlden; jag har sett edra soldater i elden, och jag förstår mig en smula på sådant. . Allt hvad vi kunna göra, vi italienare, är att söka efierlikna er, och vi skola lyckas dermed, hoppas jag, soldater så väl som general, med uds hjelp. Allt detta yttrades med enkelhet och en älskvärd godmodighet. Men, general, sade jag; ni är alltför litet rädd om er sjelf ... Ah, jag, afbröt han; jag är endast soldat. .En lysande soldat, i alla händelser, ty ni är lika frejdad i Frankrike som Italien.z Ni är icke den förste som säger mig dettax, svarade han; och jag måste bekänna, att detta alltid något förvånat mig. Hvad harjag gjort för Frankrike, för att Frankrike skall känna ig? Frankrike, som har så många män, mer värda än jag. Om man i Frankrike bebagar sysselsätta sig med Joseph Garibaldi, vet ni hvad det innebär? Jo, det bevisar att Frankrike älskar Italien, och jag gläder mg eråt, emedan Frankrikes sympati är en mäkgare häfstång än en arme af 100.000 man. an vet i ert ädelmodiga land, att uti. detta pamla hjerta finnes blott en kärlek qvar, kärIcken till fäderneslandet; man vet, att så länge ienna arm eger den ringaste kraft i behåll, skall Joseph Garibaldi lyfta den för sitt lands oberoende ... Många af mina vapenkamrater hafva gjort mer än jag för den sak vi försvara; men, jag kan öppet säga det, ingen har för Italien, en mer hängifyen, mera öro, mera passionerad kärlek än jag! Min kärlek till Italien, min erkänsla mot Frankrike — 1 skolen alltid se mig trogen dessa båda känslor. I samma mån han talte, lifvades hans lugna anlete, bans blåa öga kastade blixtrar; soldaten var i sanning vältalig, Jag hade dröjt hos honom en qvarts timme, och då jag visste honom vara så sysselsatt, fruktade jag att beröfva honom dyrbara ögonblick. Jag tog atsked af honom, och då jag steg utför palatsets trappor, öfverraskade jag mig sjelf med att mumla dessa ord, som så ofta återkommit på hans läppar: La mia cara Italia! Det är i sjelfva verket kärleken till Italien som skapat Garibaldi, det är denna heliga kärlek, som ledt och inspirerat honom; liksom Jeanne dArce har han förstått engelns röst. Det är vid strålen af denna sin kärleks rena flamma som hån gått framåt, dragande de andra med sig. Tron har i ögonblicket omskapat honom till -general. Om denne riddare, så förälskad i sih dam, utträttat stora saker med små medel, har det skett emedan tron ledde honom vid handen; det är genom den han stridt och segrat. La cara mia Italia. Också Tr soldaternas förtroende till sin general ofantligt. Öfverallt, dit han vill föra dem, skola de gå. Bland de piemontesiska generalerna finnas flera mera erfarna och insigtstulla i vapenyrket; men ingen vet som han att elda trupperna. När en italiensk soldat talar om Garibaldi lägger han aldrig hans namn till graden. Alla säga: Il generale, d. v. s. Garibaldi.