Aftonbladet – 12 september 1859, sida 3

Ännu ett besök hos Garibaldi. Den bekante franske litteratören Edmond Texier tecknar i-ett bref till Journal des Debats på följande. sätt ett nyligen gjordt besök hos den berömde italienske generalen: Jag nämnde i mitt sista bref att jag varit på besök hos Garibaldi. Den frejdade zeneralen är med :sin stab inqvarteraduti markisens af Molza, en af de största godsegare i Italien, palats. Tre eller fyra ordonansofficerare voro sysselsatta med att skrifva i väntsalen. En af dem åtog sig att fram:mna mitt kort till generalen, som genast lät mig träda in. Garibaldis största fiender äro icke de, som skildrat honom såsom en revolutionär eller en condottieri; utan det är de, som på papperet sökt återgifva hans bild. Bland alla porträtter öfver honom, som jag sett i Kopparsticksförsäljares fönster, finnes icke något soda likt, icke ett enda som lemnår någon :d om maniiens fysionomi. Det är emellan hans ädla utseende och den teckning, som rramställer honom såsom en brigand ålVopera comique samma skillnad, söm mellan ratt och Jag. Garibaldi är storväxt, hans blonda och yfvigahår är något tillbakastruket, hans ögon äro blå, strålande af lif och dock uttryckande mildhet; alla hans anletsdräg bära prägeln af lugn och klarhet; Han talar långsamt, men med stor vältalighet, då man leder honom på kapitlet om hans kära Italien, la mia cara Italia; uti den genomträngande ton till och med, hvarmed han uttalar ordet Italia, ligger någonting rörande; det är liksom rösten. af en älskare, framhviskande en älskad qvinhas namn, . Nåväll sade han, i det han räckte mig banden, talar man ännu i Frankrike omtltaiitens otacksamhet?2 Generalen hänsyftade på en. viss artikel, som för enmånad sedan rekom i en parisertidning ocHk söm frambragte en så beklagansvätd sensation inom nelå halfön. Vi-otacksamman, återtog han, vi, för hvilka Frankrike är liksoti en annan mor; män känner oss icke, Må Frankrike någonsin hotas; yi äro dess soldater; ja, ännu. mer, dess. äpostlar! -Hvåd mig angår,