Aftonbladet – 10 september 1859, sida 2

kan underrätta general Trelawney och den unga damen derom.n Efter denna försäkran lemnade de båda värdiga. sällskapsbröderna bankirens kontor. förvissade om att framgången. af deras plan skaffat dem en bitter och: oförsonlig fiende, som det ej skulle blifva: någon ringa konst att akta sig för. . Det finnes åtminstone ett hopp, sade Brandon under färden genom staden; den gamle skälmen kan icke lefva länge, — han börjar redan se bra krasslig ut. Han är en af de menniskor, som man kan hafva skäl att frukta, ännu i grafvenn, anmärkte hans: följeslagare; och det är intet ringa vänskapsprof af mig, att jag ådragit mig hans hat för din skull; ty han är i lika hög grad slug som hämdgirig. Hans åhörare svarade intet; men han tänkte på hvad bankiren hade sagt om talarens planer på. godset. Huruvida han skulle lyckas göra sig honom qvitt, lika lätt som sir John Sellem, var en fråga, som redan började upptaga hans tankar. Samma afton skickades tvenne bref, båda skrifna efter Albert Mortimers diktamen, till Grange. Det ena var till generalen, af hvilken mr Brandon Burg ej endast anhöll om hans äldsta dotters band, utan äfven underrättade att en summa af femtusen pund var placerad hos bankiren sir John Sellem komp. för miss. Cheerlys räkning — en handling, som Albert väl visste skulle göra ett fördelaktigt intryck på den gamle ridderlige soldatens rättänkande sinne. Det andra brefvet var: till. miss Trelawney, hvilken, till trots för sin motvilja för landet och sin häftiga längtan att återkomma till Londony kände en underlig beklämningi hjer