Aftonbladet – 10 september 1859, sida 2

i det yttre rummet, då en skrifvare bad dem komma tillbaka, emedan sir John glömt att tala med dem om någonting högst angeläget. Albert log. Han, visste huru fullkomligt den usle mannen var i deras våld. Deras återkallande var intet annat än hvad han hade väntat. Hade jag inte rätt? sade han. Du har alltid rätt, svarade hans följeslagare med obegränsad beundran. Du borde tillhöra nya verlden — sannerligen borde du icke det! Det är smärtsamt för en vän och fosterlandsvän, att se sådana talanger bortkastas i det här gamla landet; Amerika är det enda land, som är dig värdigt. Vi förstå att uppskatta snillet rätt der. Vid återkomsten till bankirens kabinett fun no de honom så lugn som om ingenting ovanligt hade inträffat. Han hade öfvertänkt sin ställning och funnit att han ej hade. något annat val än att gifva vika.. Sedan han kommit till denna slutsats, tjenade allt. vidare uppskof till intet. . Ni torde åtminstone betala de summor jag förskjutit, sade han, för att betala rättegångsomkostnaderna till Wigget och Tye.n Det, beror på huru högt intresse ni for-drar, anmärkte Brandon. Utan något intresse alls. Detta förslag syntes så billigt, att hvarken äfventyraren eller, hans rådgifvare med skäl kunde hafva något. att invända deremot. : En förbindelse härpå blef uppsatt och bevittnad af en skrifvare. ; Se här,, sade sir John i det han tog fram den handling, -hvarigenom mir Brandon, i händelse-att han blefve egare till Burg Hall, förband sig att sälja. det för en viss summa, här är, vårt första. kontrakt, : Jag är beredd att utbyta det emot qvittot.