Aftonbladet – 10 september 1859, sida 2

tat, då hon fann alt det afgörande steget var taget, och att hon inom några timmar skulle uppfordras att antaga eller förkasta det enda tillfälle, som kanske någonsin skulle yppa sig att undkomma hvad hon sjelf ansåg såsom en grym träldom. Följande morgon tad hennes far om ett samtal i sitt bibliotek, lade Brandons bref j hennes hand och frågade om det blifvit srifvet med hennes medgifvande. Eugenia darrade och svarade intet. Jag är ej missnöjd med dig,, sade den gamle ädlingen mildt. Ingen kan hafva uppfört sig mera passande än du vid detta tillfälle. Om jag gör denna fråga, så är det derföre att jag önskar veta hvad jag skall svara. Det skrefs med mitt medgifvande, svarade Eugenia med återvunnet mod. Och älskar du verkligen denne man? Jaln Eugenia, sade hennes far, låt icke ett infall bedraga dig rörande den rätta arten af dina känslor. Är det ej förr en otålig längtan att komma ut i verlden? En motvilja för det enkla, stilla lif vi föra på landet? Nej! Och du önskar således att jag skall antaga denne man som din make? Jag har längesedan beslutat att aldrig tvinga mina barns tycke, såvida deras val falla på män af ära, hvilket jag sätter vida högre än bördens och rikedomens vanskliga företräden. Jag tänker ej. besva a detta bref förr än i morgon. Du bar således en hel dag att noga öfveryäga saken; begagna den väl, min dotter. Dagen förgick; men; ehuru Eugenia kände sig ytterligt olycklig, vacklade hon. dock ej i det beslut hon fattat.: Följden var, att ett bref. afsändes, så gynsamt, som mr Brandon Burg kunde, hoppas.