Aftonbladet – 9 september 1859, sida 2

gen, ränteförsäkringsanstalten im. fl, på ett utmärkt sätt gägnat orten; här i dessa dagar genom en vacker gäfva velat verka för den allmänna bildningens befrämjande och derigenom ytterligare beredt sig ett hedrande minne.Han har nemligen till sockenboksamlingen i Ansta. och Längbro församlingar skänkt 66 volumer, mestadels böcker i landthushållningen, men äfven historiska arbeten och resebesktifningar, samt ett passande skåp till böckernas förvarande. Denna alldeles nya stiftelse har på detta sätt erhållit en rätt örhfattände grund att bygga på, hvarigenom dess framgång kan anses Betryggad. Äfvenledes har br Kalin till karolinska läroverkets: bibliotek förärat diverseböcker; mestadels fransk litteratur, till ett antal af 81 vohuner. — I går, årsdagen af kapellmästaren J. Foronis död, upprestes öfver den aflidnes hviloplats å katolska kyrkogården en enkel, merj smakfull vård, bekostad geriom sammanskott af flera den bortgångnes vänner och utförd efter ritning af professor Scholander. Monumentet, bestående af Carraramarmor, hvilar på en granitsockel och har följande inskription i röda bokstäfver: Jacopo Foroni född i Verona den 23 Juli 1825 död i Stockholm den 8 September 1858 Konstnär. Okönstlad. Fremling. Begråten. Vid grafvården afsjöngos på aftonen a! kongl. teaterns sujetter sånger af Beethoven: Heffner och Randel. En talrik samling åhörare hade infunnit sig för att deltaga i den enkla gärden åt den aflidnes minne. — (D.B.) — På Humlegårdsteatern uppfördes i onsdags för första gången Molieres ,Lamour medecin, af hr Calerhbolm försvenskad under namn af: Der man tagit sot, skall man taga bot. Det gamla; gedigna skämtet, enligt Moligres egen uppgift, af honom skrifvet, inöfivadt och uppfördt. på den korta tiden af: fem dagar, häfdade till fullo sitt sekelsgamla rykte och senteradeg: äfven nu lifligt af dem talrike publiken. Detta: sednare kan man icke annat än räkna publiken till fördel, då man tager i betraktande den enkla och alls. icke konstlade gången af det hela samt den totala frånvaron af all spännande: och-hårkiufven intrig så väl i detta som i de flesta af-den-store mä-starens arbeten. Dylika retmedel äro här också öfverflödiga; figurerna. äro gripna omedelbart ur verkligheten, situatiouerna sant. komiska och: ovilkorligens anslåendepå Iwvarje: för: dyika intryck öppet sinne: Sganarelles rol utfördes med. väl beräknad måtta af hr Åhman, och Lisettes,. den förslagna subrettens, på ett ganska lyckadt sätt. af fru. Andersson, hvars stundom allt för stora rörlighet här var fullkomligt på sin plats. MI Forsman: utförde Lueindes roll rätt väl fastän kanske på ett något för sentimentalt sätt; hjeltinnan i en Molieres komedi får nemligen icke vara alltför handfallen-, omhon också är något olycklig i sin kärlek, ty i den gamla komedien. var kärleken ett episodiskt, icke ett förherrskande element, som i den nya. De trenne smandråparne, gjordes af hrr Österberg, Bergklund och Rydberg till i hög grad: drastiska typer af den stora fakultetens, utaf. Moliere så illa medfarna hjeltar. Lägger man härtill den lediga öfversättningen — samt de med lätt hand utförda. uteslutningar och ändringar, som vår tids smak ansett nödiga, så tro vi att publiken har allt skäl att vara belåten med upptagandet af detta minne från komediens gyllene ålder; hvars ungdomskraft. kommer mer än ett af nutidens alster på skam. I ;Fåmiljen Riquebourg som gafs till förpjes, återgaf hr Ahman; på ett förtjenstfullt sätt kbankirens roll. Mil Forsman förmådde deremot, icke, såsom fru. Riquebourg, att gifva ett. sannt uttryck åt de vexlande känslor, mellan hvilka denna; slites; hon är. synbarligen, för ung för roller. af: denna natur och har att kämpa. mot. ett föga. naturligt. manr isynnerhet i alla känslosamma scener.