Aftonbladet – 8 september 1859, sida 3

icke lära sig att blott frukta, utan framförallt tt högakra sitt befäl. Lydnad och tjenstenit comma då af sig sjelfva. Det har uti en för den 15 sistl. Augusti nr 186) i Aftonbladet införd artikel om pryselstrafet blifvit uppgifvet, att den komite, som haft att utlåta sig öfver detta ämne, ansett sig böra tillstyrka bibehållandet tills vilare af detta straff, förnämligast på den grund tt prygel voro det vigaste och med minsta idsförlust förenade straffmedel, och att det företrädesvis är oundgängligt der, hvarest ögonblickligt uppfyllandet af en gifven befallning icke genom något annat straffmedel kan tillvägabringas. Ins. kan för sin del icke godkänna ett dyikt resonnement, på den grund att straffet cke får hafva för hufvudsak igt ändamål rätelse för ögonblicket, utan företrädesvis åsyfta örbättring för framtiden af såväl den enskilte oldaten som af truppen i dess helhet. Det ir sålunda ej den kroppssmärta straffet medör för delinqventen, utan det moraliska inAlytande det eger på hela truppen, som bör vara straffets ändamål. Men nu kan man ryggt påstå, att bevittnandet af en kroppslig estraffning icke kan på truppens moral ega vågot särdeles helsö-amt och välgörande inAytande -— snarare tvärtom; ty medlidandet och en jemnförelse mellan brottets och straffets natur samt -stundom äfven betraktelser äfver förhållande med befälets egen moralitet och oförvitlighet inverka förlamande på straffets resultater. Det är, enligt ins:s tanke, ensamt hederskänslan hos truppen, såväl som hos hvarje enskildt krigsman, som bör tagas i öfverväsande vid ådömandet af en bestraffning. Man bör icke dervid fråga sig om den felande möjligen blir genom straffets fysiska inverkan korrigerad, utan fastmer om han derigenom san känna sig hafva bibehållit eller förlorat sira kamraters aktn.ng och tillgifvenhet samt huruvida denna aktning kan återvinnas eller ej. Svenska folket och som vi älska tro, äfven dess armå, har numera lärt sig att hysa ett rättvist förakt för menniskans neddragande till ett djur, hvilket, som man vet, endast åter sig genom kroppsaga tillrättavisas; och I det kan ej förnekas, att bibehållandet af kroppstraff inom en nation och i dess krigshbär är oförenligt m d civilisationens och bildningens framsteg derinom., Användandet eller rättare följden af kroppsstraff förblifver äfven alltid obestämd; ty den som eger rätt att verkställa detta straff, kan deråt gifva den skärpa han sjelf för godt finner; man kan sålunda med några få slag af prygelkäppen eller af skeppsI daggen förstöra delinqventens helsa, ja dess Tlif, om man så åstundar; då åter ett straff af flera hundrade prygel kan utan särdeles känbar inverkan undergås, om man, som det hej ter, dervid lägger fingret emellan. Hvad åter beträffar oumbärligheten af extrajudiciel kroppsaga inom armån, så hafva de derför i förenämnde artikel anförda skäl icke kunnat ändra ins:s motsatta åsigter i detta fall. Han har, som förut blifvit nämndt, sjelf uti 25 års tid tjenstgjort inom en i ständig aktiv tjenstgöring stadd trupp, och har så!unda haft tillfälle att se, hvad verkan olika bestraffningsprinciper medföra; den erfarenhet hvartill han härigenom kommit är, att en trupp under godt befäl och med konseqvent behandling kan utan men för tjensten mycket väl undvara kroppsaga, äfvensom att det finnes flerfaldiga andra bestraffningsmedel än dylik aga, som kunna användas vid alla före.kommande fall uti tjensten, till och med med större gagn för densamma och med mindre våda för truppens moralitet. land dessa straffmedel anser sig ins. böra uppgifva några, som hvad deras verksamhet på söldatens återförande till pligten beträffar, äro vida att föredraga framför kroppslig aga. Då man måste antaga såsom gifvet att varningar, först enskilt, sedan inför kamrater, eller samlad trupp, böra utgöra de första extrajudiciella straftmedlen, och först derefter lättare eller svårare arrest, i mån af förbrytelsen, ifrågakomma, bör det visserligen erkännas, att antingen brist på arrestrum eller andra omständigheter kunna göra en längre tids arrestering omöjlig eller mindre användbar; men derföre äro på långt när icke alla utvägar stängda till den felahdes bestraffning, Ett ganska verksämt thedel åt:rstår och kan, behörigen modifieradt, användas snart sagdt för hvarje förbrytelse inom en trapp: Detta medel är s. k. strcftjenstgöring. Det utgöres af, som benämningen äfven antyder, tjenstgöring utom tur och utan ledighet, såsom vaktgöring inom garnison, ordonanstjenst, dejournering inom kasernen, stallvakt, arrestantbetäckning m. m. Det är lätt att inse, och erfarenheten har det bekrättat, att en sådan, kortare eller längre tid fortsatt daglig tjenstgöring är ett vida skarpare och verksammare straff än all slags kroppsaga, utan att såsom den sednare medföra ett slags vanära, I åtrainstone missaktning och hån af kamrater, Det medför äfven den fördelen att, tvärtemot hvad förhållandet med arreststraffet är, den bestraffades kamrater derigenom vinna lättnad i tjensten. Ett annat enklare men ganska verksamt straftmedel består deruti, att den felände ålägges att längre eller kortare tid ligga på sängbotten eller britsen i kasernen eller i arrestrummet utan madrass eller annat mjukare underlag; hvarvid naturligtvis tillsyn måste ega rum att straffet ordentligt verkställes. Efter denna bestraffningsgrad (strafftjenstgöring) kan användas nedflyttning till rekrytklassen med ty åtföljande strafexercis; derefter åter förflyttning till den strafafdelning, som alltid bör finnas inom ett kompani, och som bör vara utmärkt genom, något yttre tecken i uniformen, såsom en svart sleif eller dylikt, äfvensom förminskning i lön och traktamente deråf bör blifva en följd. En ytterligare skärpning i straff Kan vinnas genom den brottsliges förflyttning på kortare eller längre tid till stragfoch arbetskåren i dess särskilta klasser, samt slutligen utstrykning ur rullorna och fullständig transport för obestämd tid till sistnämnde kårer. Det bör icke kunna betviflas att dessa straffJA a 2 08 se ENA I TR RO RR RR VA ng be KN