Aftonbladet – 8 september 1859, sida 2

:n och hotar att förråda d från skolan och alla en. som älska mig, så5 a mig från skam, att upprepa de rysliga, förflutna ti mig, att få mig fr. dessa stackars, kära vida jag icke — nu, men, tillade hon rys: nedriga orden. . Den uslingen!, mumlade hennes vän. ,Hvem är ham? Jag vet icke hans namn. Han kom hit i går tillsammans wied den unge officeren, som var bekant med general Trelawney. Jag måste flyn, tillade Susanna, för att undgå skam och förakt. j Ni skall icke göra det, sade Kit med bestämdhet, så länge Nancy och jag hafva ett hem att erbjuda er. Han kan aldrig vara en sådan hjertlös skurk, tillade han; det var endast en tom botelse. Jag skall gå ifatt honom och tala med honom. Lemna barnen vid skolhuset och gå in till Nancy, till dess jag kommer tillbaka. Kom blott ej i någon tvist med-honom för min skull, snyftade Susanna; jag ber er så innerligt derom. : Det skall blifva hans eget fel om jag gör det. Gå blott, tillade han; det skall nog blifva väl och bra, lita på det. Upplifvad genom hans försäkringar, lyckades den stackars qvinnan beherrska sin oro, tog ett af barnen vid hvardera handen, hvilka lyckligtvis voro för små att förstå det uppträde de bevittnat, och fortsatte vägen frata ill skolhuset. Brandon hade fortsatt sin promenad nära en engelsk mil från det ställe, der han mött Susanna, småskrattande och helt förnöjd vid tanken på det löjliga äfventyret, då han kände någon röra vid sin axel. Han vände sig hastigt om och kände igen samme man, som han nyligen mötte på gängstigen. j (Forts. följer.)