Aftonbladet – 7 september 1859, sida 3

Ännu något att märka i afseende på riksdagsmannavalet i första val kretsen i hufvudstaden. Till redaktionen af Aftonbladet. Oaktadt Aftonbladet redan temligen fullständigt gendrifvit de beskyllningar, som från ett visst håll blifvit framställda emot des. k. komiterade med afseende på sättet att gå till väga vid förberedelserna till riksdagsmannavalen, anhåller man. dock att ytterligare få fästa uppmärksamheten på ett par omständigbeter, som ingått såsom väsentligt medverkande till det resultat, hvaröfver nu förspörjes så mycken klagan. Det kan för det första märkas dels på artiklarne i Svenska Tidningen, dels och ännu mer på hvad man får höra från enskilta kretsar, att det förnämligast är utgången i första valkretsen, som gått motpartiet till sinnes, nemligen att hr Schartau endast fått fjerde rummet i röstantal vid voteringen. Å andra sidan anhålles derföre vördsamt att de, som nu uppmuntra hvarandra med ömsesidigt. deltagande öfver den skedda dekonfityren, icke ville helt och hållet förgäta: 1:o Att, enligt hvad allmänt är kändt, hr grosshandlaren Schartau icke blott vid grosshandlarnes sammankomst, enligt hvad man läst i redogörelserna derför, undanbad sig förtroendet uppå anförda skäl, utan, hvad än mera är, underhand sade till alla sina bekanta, som frågade honom, att han för sjuklighets skull alls icke kunde eller ville emottaga riksdagsmannauppdraget, samt att denna förklaring icke någonstädes blifvit emotsagd hvarken genom hr Schartau sjelf eller någon at hans vänner. 2:o Att vid det sammanträde med första valkretsen, hvarvid hrr Hjerta och Ditzinger definitift antogos såsom kandidater, infunno sig af motpartiets endast två eller tre personer, oaktadt samtlige valmännen voro i annonsen anmodade att deltaga deruti och sammanträdet således ingåälunda afsåg blott venstra sidan, hvilket mången efteråt flitigt sökt inbilla sig sjelfve och andra. Också hördes blott en person, hr.grosshandl:ren Österman, föreslå hrr Schartau och Rinman till kandidater, wtan att någon. mer deruti instämde. Ordföranden ansåg sig emellertid böra fråga, om ej de at hr Ö. föreslagna kandidaterna vore tillstädes. Under dessa omständigheter hemställes till hvar och en opartisk, huruvida valkomiten kunde hafva ringaste anledning att anse hr Schartau såsom allvarlig kandidat, då han icke ens hade funnit skäligt att hedra sammanträdet med sin närvaro, eller att förmoda, det bearbetningarne för honom underhand hade något annat syfte, än att, om han segrat, dymedelst gifva honom en ovation, som visserligen hade varit smickrande, men icke ledt till något praktiskt ändamål, såvida ban enligt sin afgifna och aldrig återtagna förklaring, utom öfriga anledningar, ämnade afsäga sig. s Häraf synes, att äfven många bland dem, som tillerkänna br Schartau alla möjliga goda egenskaper, kunde hafva fullt skäl attej uppställa honom såsom kandidat, enär meningen ej kan vara att valen böra få begagnas såsom medel till blott och bart aktningsbetygelser. Det bör dock rättvisligen äfven anmärkas, att för dem, som lägga någon vigt på de meningar, som i borgarestånden kunna göra sig gällande i händelse representationsfrågan der förekommer, kunde det väl icke synas passande att votera på-den man; som under striderna om valordningen både ifrigast sökt förlänga det seglifvade klassväsendets tillvaro och, när detta ej mer kunde bibehållas, var den ursprunglige upphofsmannen till den fyratiogradiga skalan. Om således nu denne i många afseenden aktningsvärde, men i dessa punkter reaktionäre. medlem af borgerskapet blifvit besegrad med sina egna vapen, d. v. s. med begagnandet af denna: samma skala, så må man, med afseende på bans vänners sätt att äfven i öfrigt gå till väga, uti det resultat, som inträffat, väl kunna få ee fingret af en Nemesis uppenbara sig.. Medlem af centralkomiten.