Aftonbladet – 7 september 1859, sida 3

sälja utländskt kram. Han sökte endast ati få reda på sitt stamträd, hvarom hans amma hade berättat fast otroliga sagor för honom. Nu hade ända till Tyskland hunnit ryktet om en baron von Crusenstolp?, som skulle finnas i Sverge och vara en mycket stor kännare af både tillåten och förbuden frukt på alla svenska I stamträd, af det ädla slaget. Till honom begaf sig herr Louis: von Lilienthal för att få I visshet och ljus i den gåta, som hans döende i fader lemnat honom att lösa på egen hand, stacka:s gosse. i Baron von Crusenstolp?, allas ?den gamle bekante?, tog sig den älskvärde tyskens öde nära, helst han fann hos honom en viss snedhet i synen, erinrande om Gustaf III:s. Han beledsagade hr von Lilienthal till Drott i ningholm. Bland föremålen der var det näistan endast hvad som påminte, om Gustaf III. isom fästade främlingens uppmärksamhet, och framför nämnde konungs afbildningar blef han iånga stunder qvarstående, liksom qvarhållen af någon osynlig makt. Något mera bevis för att öfvertyga den gamle bekante om den ädle ynglingens härstammande från den tredje Gustaf var väl onödigt, men på köpet erhöll ban ändå en högst märkvärdig rys-, fasoch förskräcklig uppsats om, bland annat, ett blodigt uppträde, dervid 13 personer af den förnäma verlden skuile här i Stockholm ha blifvit mördade på en gång. Den älskvärde ynglingens farmoder skulle sedan med sin späde son ha flytt till Köpenhamn och derifrån till Danzig. Sonen — den älskvärde ynglingens fader — sades ha blifvit löjtnant i preussiska armån, men hade under befrielsekriget haft den oturen att icke blott bli sårad och gjord otjenstbar, utan äfven förlora sina papper, medelst hvilka det eljest skulle ha varit en lätt sak för honom att bevisa sin kungliga börd. Denna korta relation torde vara tillräcklig att föra våra läsare till minnes den nöjsamma nyårsgåfva, som den gamle bekante, utgifvaren af Ställningar och Förhållanden gat sin publik i berättelsen om den förmente prinsen, och om en gammal Gustavians underdåniga beskäftighet att i Posttidningen vederlägga historien om denne oskyldige pretendent. Sedandess har denna historia hvilat ett halft år, tills den i dessa dägar dykat upp igen. Det finnes i Danmark en kapten Lengnich. som är mycket hvassare och framför allt mycket allvarsammare och lugnare geneolog än vår assessor Crusenstolpe. Till denne kapten Lengnich hade br Ludvig Theodor Balduin von Lilienthal kommit innan han begal sig till Stockholm. Han hade då haft i sitt hufvud, att hans fader hade sett dagen i Köpenhamn 1789, ehuru ett för hr Crusenstolpe vis dt och nu bland hr Crusenstolpes samlingar befintligt bref från fadern till sonen innebåller att den förre var född i Stockholm. Pretendenten ville att kapten Lengnich skulle skaffa honom bevis på att fadern hade blifvit kadett och officer i Köpenhamn och att vid den tiden hans moder, som förr varit Gustaf III:s älskarimna — den äran -på mödernet kunde den ädle tyske ynglingen omöjligen afstå ifrån! — hade bott vid Kongens Nytorv och fört ett lysande hus. Kapten Lengnich forskade. och forskade, och lemnade hr von Lilienthal slutligen den upplysningen; att allt hvad man inbillat honom vär bara puder. Under tiden hade en annan forskare sökt hjelpa hr von Lilienthal att få reda på sin fader, och för denne hade det lyckats att åtminstone kunna bevisa, att det hade funnits i danska marinregementet en soldat med namnet Ludvig Lilienthal, som hade tjenat der från 1803 till 1807 och till hvars meritlista för öfrigt hörde att han hade flera gånger blifvit straffad samt slutligen deserterat. Den: ädle unge mannen kunde naturligtvis ej finna sig belåten med dessa upplysningar eller önska att forskningarne fortginge i Ad. riktningen, utan han gaf den välvillige skaren 20 danska riksdaler för att on skulle göra sig vidare möda, z Derefter reste han hit till Stockholm med sin fixa idd, som lärer gjort mera uppståndelse här än sjelfva prinsens af Wasa protest. Upplysningare angående resultatet af de danska forskningarne äro lemnade af kapten Lengnich i Vesterjydsk Avis,. Ookså en liten glömska.