Aftonbladet – 7 september 1859, sida 2

ruge Vb UUCLtUnD LE CPI COCIHUULUURET ILL ULEDIULA C. från den rätt att välja och vara valbar, som han i RB. O. 14 mom. 1 tilierkännes ega. Således har adelsman, som är borgare eller idkare af borgerlig näring. och tillika huseller tomtegare, både valrätt och valbarhet, enligt grundlagens ordalydelse. Tvisten har troligen uppkommit deraf, att man felaktigt läst orden ?tillkomme ej såsom liktydiga med orden får ej utöfvas af?. Vår högt värderade yrkesbroder i Göteborg, som oaktadt den något olika måttstock han anser sig böra använda vid bedömandet af vänners och af motståndares handlingssätt, och trots de sirliga bugningar och artiga miner, medelst hvilka de konservative med anledning deraf inbjuda honom att närma sig deras läger, likväl i själ och hjerta är, och äkerligen alltid skall förblifva ärligt liberal, har derföre icke kunnat utan tillfredsställelse erfara utgången af riksdagsmannavalet i hufvudstaden. Vi återgifva här nedan det hufvudsakliga af den uppsats, uti hvilken han omförmäler valresultatet. Läsaren skall likväl deraf finna, att huru tillfredsstäld vår kollega än är med resultatet ur politisk synpunkt sedt, han dock har sina betänkligheter med afseende på de valdes ställning till de finansiella frågor, som väntas komma under behandling vid nästa riksdag. Med anledning häraf anse vi oss böra bifoga några anmärkningar och erinringar, hvilka vi hoppas skola i någon mån undanrödja nämnde betänkligheter. Men vi återgifva emellertid först Handelstidningens uppsats, så lydande: Vi önska att det nu lyckligen afgjorda valet må hafva skett till fäderneslandets fromma. Der framstå bland de valde utmärkta personligheter, hvilka skola. gifva borgareståndet en frisk färg och större betydelse än rågonsin, d. ä. i första rummet de nyinvalde herrarne L. Hjerta, dr Hagdahl, exspeditionssekreteraren Loven och auditör A. Blanche. , Bland de öfrige hafva vi Såsom frisinnade och talangfulle män hört nämnas hrr R. Ditzinger och Cedergren. Hrr Schwan och Gråå, de enda som förr representerat hufvudstaden, äro kända i orten. Endast hrr Lindeström och Rosenqvist af Åkershult äro oss, såväl i fråga om åsigter som insigter och duglighet, helt och hållet obekanta. Från politisk synpunkt har man således all anled ning att vara belåten med valets utgång, särdeles som flertalet af de nämnde herrarne äro män med mycken sjelfständighet i åsigter, då de sedan år tillbaka haft tillfälle att göra sig förtroliga med depo litiska förhållandena. När man dertill kastar blicken på de män, som blifvit valda å andra orter till medlemmar af borgareståndet, så synes det icke lida något tvifvel att ju ståndet kommer att intaga en aktningsbjudande ställning i kampen för det konstitutionella samhällsskickets utbildning i alla riktningar, inom statsförvaltningen, kyrkan och kommunen. Der möta likväl vid den stundande riksdagen andra frågor, i afseende å hvilka valets utgång kan ega sina betänkligheter, bland hvilka i första rummet möter den finansiel.a. Att döma af yttranden vid de förberedande sammanträden, der man särskilt betonat sparsamhetem, i fråga om statshushållningen, såsom en framstående grundsats, gö nmer sig här en fara, på hvilken man mås.e vara mycket uppmärksam. Detta lilla ord: sparsamhet utgör nemligen lösen för ett system, sem kan ega de förderfligaste följder, samma system nemligen som för 100 år sedan bekändes af de s. k. mössorna, och hvarmed man lyckades tillintetgöra hela landets industriella utveckling och bringa nöd och elände i alla landsändar, intilldess följderna af systemet samt den allmänna jemmern och förtrytelsen rastade sysemet öfver bord, dock allt för sent att bota dess onda verkningar. Att det är dit man äfven nu från ett visst håll syftar; att talet om sparsamhet, nära förbundet med ordandet om utländska lyxartiklar,, m. m., syftar att åvägabringa ett nytt förmynderskap öfver det lättsinniga svenska folket; att det afser att indraga låneunderstöd, hvilka utgå från det allmänna, m.m. dylikt, derom vittna senast ett par uppsatser iFolkets Röst, de der bära spår af att vara utgångna från källor, liggande långt ofvan tidningens redaktion. Vi skola ej släppa våra liberala vänner ur sigte, i fråga om deras uttalade åsigter på det ekonomiska området, öfvertygade, som vi äro, att de icke äro döfve rör goda skäl, och att de skola betänka sig två gåner, innan de, genom fåkunniga finansiella åtgärder, bringa landet till den stämningen, att det är det lserala Partiet, som hämmat dess materiella förkofran, en stämning, hvars följder kunna blifva farliga g ntemot en .styrelse, som söker befrämja samma förkofran. Vi önska att vederbörande måtte fatta denna vink. Emellertid synes man icke ännu hafva något att frukta för en återgång från det fria tullsystemet. Att reaktionen i det fallet icke har något att hoppas af riksdagsmannavalet i Stockholm, finner man deraf, att prohibitismens väldigaste kämpe, hr KE. Almgren, ou sett sig från representantkallet utesluten, äfvensom ock af ett för valet skickligt affattadt programm på detta område, hvi!ket varit synligt i Aftonbladet. Trots dessa farhågor rörande de ekononiska frågorna vid nästa riksdag, kan man, från det liberala partiets synpunkt, icke annat än fägna sig åt utgången af Stockholms riksdagsmannaval, hvilket tillika medfört det goda, att der uppstått en allmän anda i fråga om denna vigtiga angelägenhet, -att valen börjat bedrifvas efter parlamentarisk sed, så att perr soner öppet framträdt såsom kandidater och mer eller mindre lagt sina åsigter i dagen, samt att skråandan blifvit besegrad, så att man för riksdagsmän börjat söka andra qvalifikationer än blotta egenskapen af köpman, fabrikant eller handtverkare, Vi anhålla härvid få erinra, för det första, att vi visserligen nu, lika litet som tillförene,