Aftonbladet – 6 september 1859, sida 3

Så snart det blef kändt, att såväl generalen som sir Mordaunt Tracy intresserade sig för den unga snickarens i Granstoun framgång, blefvo ej endast alla förpaktare på orten, utan äfven de kringboende egendomsherrarne angelägna att erhålla arbete af honom, och beställningar inlupo så ymnigt, att allt skäl var för hånden till den förhoppning att hans företag skulle lyckas förträffligt. Kit. som aldrig glömde ett gifvet löfte, skref till mrs Watson i Charlton och erbjöd sig att emottaga hennes son. Det behöfver knappt tilläggas med huru mycken tacksamhet förslaget antogs. James var nästan yr af glädje öfver utsigten ait få återse sina vänner. Gif dig tillfreds en vecka eller så, sade Charley, som följt honom hem, för att framställa tillbudet; du kan då få åtfölja Bob Spiers. Jag vet det är hans mening att resa dit vid den tiden., Den stackars gossen tyckte att en vecka var en ganska lång tid, men samtyckte emellertid; de lärdomar han emottagit af deras sista hyresgäst vöro ej alldeles bortkastade. Byskolan stod, liksom de flesta dylika undervisningsverk, under uppsigt och beskydd af en fruntimmersförening, som naturligtvis räknade miss Tracy och general Trelawneys döttrar bland sina medlemmar. Till en början hade den förstnämnda gamla damen hållit sig på betydligt afstånd från den nya underlärarinnan, men Susannas värdiga uppförande besegrade äfven Bbennes fördomar, och hon förklarade henne slutligen för att vara en exemplarisk ung qvinna. Sedan hon sjelf kommit till denna öfvertygelse, skulle det haft sina betänkligheter för någon annan på stället. att sätta saken vidare i fråga; miss Margaret ansåg sitt gillande omdöme om en person vara tillräcklig borgen för att den skulle ega alla dygder under solen. För att göra henne full rättvisa, måste vi medgifva, att hon högst sällan gaf ett sådant vitsord. Ehuru baronen hade ett verkligt intresse