Aftonbladet – 5 september 1859, sida 3

herrar Wigget och Tye, meddelade hononi att dom hade fallit till förmån för deras klient, och anmodade honom att anordna allt till hans emottagande vid Burg Hall, emedan han med det första vore att förvänta. Bahl sade doktorn, efter att hafva ögnat igenom brefyvet; det här är ej något bevis; det kan lätt vara ett knep af juristerna. Wigget och Tye hafva icke det bästa anseende för heder och sannfärdighet. Ni skall inte finna en enda lagkarl på hela örten, som rättar sig efter en sådan auktoritet. Jag stannar qvar tilldess jag i tidningarne finner saken bekräftad. Öch när kan detta — Det blir troligen i morgon. ! Lofvar ni att resa, sedan ni läst det? frågade mrs Lawrence. Jag kan icke förbinda mig dertillp, svarade den förre. Jag har en god del ihärdighet i min natur, skall jag säga er, qvinna, tack vare försynen, dock ej i det onda. När jag nu tänker närmare på saken, så stannar jag väl gqvar tilldess jag blir utkastad med lagens tillhjelp. Peter,, sade han till den gamle soldaten, jag går nu ner i byn för att se till mina patienter; lemna icke gården du, under någon förevändning, förr än jag kommer tillbaka. Peter nickade, såsom för att säga: lita på mig, och doktorn bytte ut fin morgonrock mot. en mera lämplig dräg, tog hatt och käpp samt lemnade huset — hushållerskan stirrade efter honom.som en kufvad tigrinna. 3 Ack, om jag vore en man,, utropade hon, blott för en enda timma! Jag skulle göra processen kort; men karlarne nu för tiden äro endast vekliga stackare.n Nå, hvad skulle ni väl göra? frågade förvaltaren, sårad af anmärkningen. Peter sade intet, men tttade-upp, liksom han också gerna skulle vilja höra hennes svar, Jag skulle befria Burg Hall från dessa objudna gäster,, svarade qvinnan häftigt, eller åtming:one förvisa dem ur detta rum,