Då doktor Curry återkom, fann han ganska väl af sin gamle tjenares sätt att han hade någonting att-meddela, men att han till följd af sin naturliga ordfattighet ej rätt visste huru han skulle gå i land dermed. Van vid hans egenheter, började han göra honom frågor, varsamt och lugnt, för att icke-störa hans tankegång. EE Nåväl, Peter, sade han, har du haft hågra besök? a aNej. : Har Snape, eller den der qvinnan, som är tusen gånger värre än han, gjort. dig någon förargelse efter min bortgång ? Nej. Hvad djefvulen har då händt? utropade hans herre otålig. : Den gamle soldatens ögon rullade. hemlighetsfult, och hans ansigte syntes något förvridet. af en spasmodisk ansträngning, De vilja fördrifva er ur detta rump, sade ban slutligen. Ur detta hus, menar du? Ur detta — detta rumt upprepade den förre, . Den gamle herren såg sig omkring, nästan lika förvirrad som talaren sjelf. Men han hade icke sett förvaltarens betydelsefulla blickar eller hört mrs Lawrences oförsigtiga ord, hvarigenom hon adrop sig hans förebråelser — hade han det, så skulle han hafva gissat till rätta förhållandet långt hastigare än Peter hade lyckats deri, Detta rum mumlade skotten flera gånger. Hvad kunna de hafva för skäl att vilja drifva mig ut från detta mer än från något annat? Det finns någonting här, som de ej vilja att ni skall få se, eller som de sjelfva önska bemäktiga sig, svarade Bodger, och utmattad genom så mycket talande på en gång, lutade han sig tillbaka på stolen och stirrade allvarsamt på sin herre, Heureka! utropade doktorn; Heureka! Jag har funnit det! Den hemliga ingången till arkivet vid Burg Hall finns härinnel