Aftonbladet – 5 september 1859, sida 2

Ne w— LLr—— — — ——A— — —-——t——— X— sammansvurne, som: blifvit bekant med Brandon Burg, så vann han snart det största inflytande öfver honom. Med all sin fåfänga och sjelfförtroende, hade den listige amerikanaren dock nog :omdöme att inse, det den unge officeren var honom vida öfverlägsen, ej endast i sätt att vara, men äfven i verldskännedom, hvari han satte en synnerligen stor ära, Han började med att afundas och slutade med att efterbärma honom. Åt Albert förtrodde ban sin ånger öfver den förbindelse han ingått med sir John Sellem, att öfverlemna godset åt honom. Natur.igtvis meddelade han detta i djupaste hemlighet. Min bäste vän, svarade hans Mentor, då han blifvit uppfordrad att yttra sin mening rörande möjligheten att bryta kontraktet; de flesta saker äro utförbara, om man eger mod och beslutsamhet; men i närvarande stund kan ej ens dessa egenskaper vara er till nytta. Processen måste först afgöras, och dermed kan det komma att dröja många år — tack vare er dårskap. : Huru, min dårskap? inföll amerikanaren, Ja, er dårskap att anfalla er kusin vid Haymarket; han är en sådan svärmisk narr, som genom ett konstladt ädelmod på er sida kunde hafva blifvit narrad till de största uppoftringar. Nu har han emellertid lemnat England, och vi hafva inga medel att verka på hans lättrogenhet. Men Wigget och Tye äro af den meningen — Wigget och Tye äro blott och bart ett par lagvrängare, afbröt den förre. Bankiren anser äfven — Sir John är med all sin list endast en kortsynt narr, — Blir utslaget i processen till fördel för er, så har ban kastat sig i bänderna på er. rg ,Hvad menar ni? frågade Brandon ifrigt. Det är min hemlighet, svarade Albert Mortimer leende. I handen på en skicklig spelare, så är ni trumf, men råkar ni ut för en narr, så blir ni af intet värde. Vore det