Aftonbladet – 5 september 1859, sida 2

ordet derefter? ej kan hafva afseende på någonting annat än tiden för protokollsutdragets utlemnande, och att följaktligen besvären böra upptagas såframt de blifvit ingifna inom åtta dagar efter protokollsutdragets utbekommande: Om ingifvandet af några reservationsbesvir. för den händelse valförrättaren skulle försumma att, såsom stadgadt är, inom nästa dags förlopp? utlemna protokollet, derom finnes i grundlagen icke ett ord stadgadt. Tvärtom synes det vara alldeles klart af sammanhanget i öfrigt, att några besvär hvarken kunna ingifvas eller mottagas utan att vara beledsagade af vederbörligt protokollsutdrag. hvaraf allt synes följa, att ett uraktlåtet utgifvande af protokollet inom nästa dags förlopp? väl innebär en uppenbar lagöfverträdelse af valförrättare, men icke kan utöfva något inflytande på de klagandes rätt, såvida de ställa sig till efterrättelse grundlagens stadganden om hvad som derefter? är att iakttaga. Skulle saken annorlunda anses, komme det att ligga i hvarje valförrättares makt at: afskära besvär öfver riksdagsmannaval, såvida han vill blottställa sig för det ansvar, son kan komma att drabba honom för ett fördröjd: utgifvande af protokollet. På högsta domstolens åsigt i denna fråga beror nu huruvida besvären i öfrigt komme: att till pröfning upptagas. Sker detta, bör mar kunna hoppas att äfven få afgjord den,iafseendc på tillämpningen af 14 riksdagsordningen. ganska vigtiga frågan huruvida afgifter för minuthandel med och utsk nkning af bränvin skola inberäknas bland de skatter ?till staden och dess allmänna behof, hvilka i sagde 14 8 omförmälas. Då besvären förliden onsdag delgåfvos de valberättigade för att lemna dem tillfälle att deröfver yttra sig, afvafs af er bland valmännen, f. d. rådmannen Wirström. ett skriftligt yttrande i afseende på nyssan tydda fråga, hvilket synes oss genom ganska goda och bindande skäl ådagalägga, att bränvinsafgiften hvarken i Waxholm eller annorstädes kan inberäknas bland afgifterna till staden och dess allmänna behof. Vi ha förskaffat oss del af detta yttrande och meddel: detsamma här, så lydande: Jemte det jag till alla delar instämmer uti hvac garfvaren E. Holmström i sin underdåniga besvärsskrift anfört, anhåller jag att, såsom ett ytterligarc skäl hvarföre äfven jag anser afgiften för minuthandel med bränvin ej böra inbegripas ibland deaf gifter till staden och dessallmänna behof, efter hvilka rösterna skola beräknas vid val till riksdagman här i staden, i händelse de eljest skola efter skatt beräknas, få fästa uppmärksamheten derpå, att dessa afgifter aldrig tillförene här i staden ansetts tillhöra antalet af afgifter till staden, lika litet som de väl kunna någonstädes lagligen så anses. Uti de debetssedlar, som årligen utdelas till de skattskyldige i Waxholm, finnas afgifterna indelade i två hufvudgrupper: Kronoutskylder och stadsutskylder. Såsom krono utskylder upptagas mantalspenningar, kurhusmedel, allmän bevillning, folkskoleafgift, bränvinsafgift och riddarhusafgift. Såsom stadsutskylder åter upptagas stadsmedel, fattigafgift, kyrkans byggnadshjelp och lönefylinad åt skolmästaren. Det lärer, efter min förmening, väl endast vara dessa sistnämnda, verkligen till staden utgjorda utskylder, som kunna anses sammanlagda utgöra hvad man till staden och dess allmänna behof skattar, och då bränvinsafgiften med rätta icke finnes bland dem upptagen, så måste dess inberäknande vid riksdagsmannaral äfven vara obehörigt. Oberoende af hvad som här i staden hittilis kunnat vara bruket vid debetssedlarnes uppgörande, synes det mig för öfrigt vara alldeles klart, att den af rikets ständer på förslag af deras bevillningsutskott fastställda bränvinsminuteringsoch utskänk ningsafgiften är en allmän afgift, en afgift till staten, till kronan. Om rikets ständer sedermera funnit godt besluta, att någon del af dessa afgifter, som i städerna utgöras, skall ofverlemnas till städerna, att af dem för kommunala behof användas, så lärer detta lika litet kunna förvandla hela afgiften eller någon del deraf från att vara en allmän afgift, till en stadsskatt, som mantalspenningarne hafva upphört att vara en kronoskatt derföre att hälften af beloppet blifvit anslaget till folkskolorna, d. v. s. också till ett kommunait ändamål. För att styrka det af mig uppgifna förhållandet med afseende på bränvinsafgiftens upptagande bland kronoutskylderna å de här i Staden utfärdade debetsedlar, anhåller jag att bifogade debetsedel måtte få åtfölja de till K. M:t ingående håndlingarne.