Aftonbladet – 2 september 1859, sida 3

oftast på slätten och öfverrumplade spridda trupper af fiendens styrka, om hvars ånnalkande landttolket alltid i tid gaf dem underrättelse. Genom detta medel disciplinerade ej endast Zumalacarregui sina trupper, utan, hvad som var af lika stor vigt, gaf äfven tillfälle åt den unge ingeniörofficeren Reyna:att-fullborda gjutningen af mörsare, hvilka voro oumbärliga, innan han kunde företaga ett anfall emot någon befästad plats. Under denna tid voro Englands och Frankrikes tidningar fulla af berättelser om den nöd, hvartill prinsen och hans trogna anhbängare voro drifna — de talades blott om -såsom ett band af stråtröfvare. De,som spekulerade i allmänna fondernå, sjöngo segersången och Ludvig Filip stoppade millioner i sinå fickor. : Föga drömde de om, hvilket allvarsamt oväder samlade sig bland bergen, dit inkräktaren och hans vilseledda anhängare — som de kallade dem — tagit sin tillflykt. Ehuru vilda de scener voro, som de hade för sina ögon, och ehuru romantiska de öden, hvari. de blifvit inkastade, så hade dock icke Harold Tracy kunnat återvinna det sinneslugn, hvars förlust hade jagat honom från England. Isabellas bild-kunde icke utplånas ur hans hjerta. Om den också förbleknade under dagensfaror och vexlande händelser, så stod den dock alltid lika klar för hans själi qvällens frid — i nattens drömmar, och ofta log den och hviskade om hopp. Hans. kärlek var en sådan känsla, som hkimlen sammansmält med hela vår varelse — tilldess den blifvit en del af oss sjelfva. Endast ädla naturer äro mäktiga ett sådant, ständigt varande intryck; från lägre sinnen utplånas de lätt och blifva lika bastigt ersatta af nya (Forts. följer.)