Aftonbladet – 2 september 1859, sida 2

liga icke hälften så väl, då allt, som rörde personlig trefnad, berodde på hvars och ens egen fintlighet och ordningssinne. Hm! det här är ju värre än ett zigenarläger., utropade Tom, då han stod och stirrade med yttersta förvåning på riskojorna. Inte kan master Harold bo i någon af de der hybblena. Stallet vid Grarlstoune, tillade han med en suck, är ett slott emot dem. Hvad skulle sir Mordaunt säga? Och miss Tracy sedan — om de kunde se dem? De äro goda för helsan, svarade en röst nära honom. Ingenting kan jemföras med en ccttage ornåe, som fransmannen kallar dem, så här i sommarhettan., Tom vände sig om och fann. i talaren en smärt, högväxt man af militäriskt utseende; med glada, lifliga ögon, som egnade största uppmärksamhet åt någonting som kokade i en jernkittel, upphängd, med tillhjelp af tre stänger, öfver en eld, framför en af riskojorna; ban hade tagit af sig rocken, och ärmarne på hans skjorta, som var fullkomligt ren, voro uppstrukna, så att man såg ett par seniga armar: halfvägs till armbågen, fulla af blod och fjädrar. Är: du Harold Tracys betjent? fortfor han, synbarligen road af Toms besvärade min. Jo, jag skulle tro det, min herre. Nå väl, min vän,, sade kocken, som våra läsare kanske känna igen såsom öfverste ODonnel, gör mig då den tjensten att söka rätt på din herre och hans vän, mr Burg. De stackars gossarne böra vara bra hungriga vid det här laget. Helsa dem från mig och säg att jag väntar dem till middagen. Från hvem skall jag helsa, sir ? Du är mig en mäkta nyfiken gynnare, sade den excentriske irländaren. Hvad kan det intressera dig att höra hvem jag är? Harold vet nog att det blott finns en i hela ar