Om Talooh Skrift-språket. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då en artikel i tidskriften Samtiden (häftet III för i år), som behandlar det i hr v. Kreemers broschyr Om Språkfrågan utvecklade ämnet, blifvit föremål för ett litet vedermäle i Aftonbladet för den 10 Augusti; må hr R. v. K. ej misstycka, om jag, endåst för sakens skull, på dessa anmärkningar afger mitt enkla svaromålv, alltså uppträder af alldeles samma skäl som min mötpart, om de ens kunna benämnas motparter, hvilka vilja fram till samma mål, fastän på olika vägar. Då hr v. KE. satt sig före att följa den väg, som leder från talspråket direkte till det skrifna, trodde jag mig finna motivet dertill i hans påminnelse om, att våra förfäder — sannolikt icke skrefvo först och talade sedan efter det skrifna språkets reglor, och tillade (se Samtidsartikeln!), att han vill dermed erinra, huru den lärda grammatikan, efter hvilken skriftspråket bildas, kom till endast för att uppteckna hvad det lefvande, talade språket antagit och infört,. Jag trodde nemligen, att hr v. K. tänkt sig. utvecklingen på detta område bafva fortgått så; ochbj jag tror ännu, att sådan bör ordningsföljden derutinnan vara: föret talet, så grammatikan och slutligen skriftspråket. Nu åter, i Aftonbladsartikeln, vill hr v. K. ingalunda att. man skulle vänta med att begagna talspråkets former i skrift, tills språklärorna tillåta det, och frågar skämtsamt, om man skall dröja med början af talspråkets tillämpande i skrift, tills nämda talspråk redan är allmänt begag