mal och ung och tog reda på allt, buru han steg ur åkdonet och gick till fots uppför svåra backar, buru han, då det gällde att bestiga Tomtenipan i Resele, kom långt före sitt sällskap både uppföre och utföre o. s. vy. En broschyr finnes tryckt, kallad prins Carls jagt. skrifven af en landt re, i något burlesk stil, men utan elakhet ågon och termli tal. rmanland ser godt ut, med en viss egen karakter i drag och uttryck; det är i allmänhet välmående och kläder sig väl. men utan egen landskapsdrägt, och har ej sällan tvåvåningshus af prydligt yttre, ehuru vanligen omålade, men öfra våningen är ej alltid inredd. Egendomen är ej delad på många händer, och befolkningen vida mindre talrik än t. ex. i Dalarne, i förhållande till den upptagna jordens arel. Att denna i alla fall måste vara relativt ringa äfven i de bättre socknarne, såsom Sollefteå, synes deraf att hela pastoratet på nära 8 qvadratmil har blott 5500 invånare. Ångermanlands förnämsta näringsfång, jemte timmerflottning och timmerhandel, äro gräsodling och boskapsskötsel, beräknade på afsättning af ladugårdsalster; en betydande binäring är väfnad. Af säd odlas mest korn, ehuru jordmånen lärer vara bäst passande för råg; dikning är en alltför sällsynt sak, och bonden tror den ej duga för den sluttande marken. Små humlegårdar finnas i skydd af husen, men trädgårdar äro sällsynta. Klimatet är mildare än man skulle vänta under 63:dje gradens latitud, men sommarqvällarne äro likväl kyliga nog. Svåraste vinden är nordvest, såsom kall och om sommaren torr, då deremot östan gerna medför regn och dimma. Landets läge medomvexlande berg och dal håller i alla fall nästan utån undantag en jemn och lagom fuktighet vid makt, som ej tillåter grönskan att förtorkas. Ångermanland är bland de svenska landskap, som hafva mest att vänta af framtiden, af växande folkmängd och stigande kultur, när landets rika hjelpkällor alltmera blifva begagnade, såvida ej en af de rikaste, skogen, blir förstörd. —m.