Aftonbladet – 29 augusti 1859, sida 3

tilländalöper år 1859, skola efter den 20 September få återvända till sina hemorter. Dessutom skola alla de, hvilka den genom 1832 års -lag föreskrifna tjenstgöringsbefrielsen tillgodokommer, äfvensom de, som kunna. visa, att de äro oumbärliga stöd för sina familjer, erhålla ett halft års permission. De officiösa parisertidningarne äro fortfarande af skiljaktig mening rörande uppfattningen af frågan om mellersta Italien. Pays vidhåller sin åsigt, att furstarnes återuppsättande på tronen måste verkställas på ett eller anhat sätt. Konung Victor Emanuel skall undanbedja sig hertigdömenas annexation med Piemont, och kejsar Napoleon prins Napoleons kallelse till regent i ett eller flera af. hertigdömena, till följd hvaraf ingenting annat skulle återstå för furstendömena än att finna sig i att återfå sina furstar. Den motsatta åsigten, eller att befolkningarnes Önskningar skola uppfyllas, omfattas deremot af flertalet af parisertidningarne, deribland Constitutionnel, Sitole och framför allt Patrie, hvilken sistnämnde tidning derjemte i ex ny artikel om den politiska ställningen upprepar sina försäkringar, att underhandlingare i Zirich icke skola leda till något resultat. (Äfven de engelska tidningarne fortfara att kraftigt påyrka mellersta Italiens staters rättighet att sjelfva bestämma om sin regering). s General Changarnier berättas ha förklarat, att han ej ärnar begagna sig af amnestien, utan qvarstannar i Belgien. Pyat har deremot redan anländt till Paris. Många politiska fångar ha redan blifvit utsläppta ur fängelserna. De till Cayenne deporterade väntas till Havre i slutet af September. 1 Antalet stora snabbseglande transportskepp, som på särskilta varf äro under byggnad och skola vara färdiga i början af nästa år uppgår till 50, hvartdera om 3000 tons drägtighet. Arbetet med de refflade kanonerna för liniesKtppens räkning går raskt undan. Inom ort skola 500 sådana levereras till marinen. Enligt marinministerns order komma kanonbåtarne i alla franska hamnat att sammandragas i Cherbourg. Öfver utnämningarne till presidenter och vice presidenter vid generalråden anföras lifliga klagomål från många departementer, emedan till större delen högre officerare och embetsmän från Paris erhållit dessa platser. Prins Napoleon och hans gemål skola afresa till Geneve för att vistas der någon tid. ENGLAND. I en artikel rörande de italienska förhållandena förklarar Morning Post sin öfvertygelse vara, att om Toscanas fribet skulle undertr; ne , detta icke kan ske annat än efter en för å strid, men tidningen hoppas doek, att det ej skall komma till denna ytterlighet, till detta hånande af allmän moral, denna skamfläck för det 19:de århundradets civilisatiop, hvilken vore en vanära för Frankrike och en skymf mot England. Redan för längre tid tillbaka bildade sis ett aktiebolag för att förse London med ett telegrafnät. Af de 12,000 aktier om 5 z hvilka för detta ändamål erfordrades, äro redan 10,740 tecknade och 1 på hvardera inbetaldt. 11 hufvudbyråer skola anläggas, och på dem arbetas nu med ifver, och man hoppas att dessa jemte de 89 mindre byråerna skola :kunna öppnas den 1 Januari. Omkring en engelsk mil telegraftråd har blifvit nedlagd i gatorna och en half mil har blifvit spänd öfver taken. Hela ledningen beräknas komma att utgöra 5 mil, hvilken dock med tiden betydligt skall utvidgas. ÖSTERRIKE. Fältmarskalken Hess har förbjudit alla officerare vid den under hans befäl stående italienska armen att skrifva artiklar i österrikiska eller utländska tidningar; Detta förbud har gjort ett ogynsamt intryck på offioerskåren, emedan det betraktas såsom ett nytt tecken till att hemlighetssystemet kommer att fortsättas sger ITALIEN. Uti en korrespondens från Turin af den 20 dennes berättas. följande -om de planer, som förehafvås i afseende på Centralitalien: Konferenserna-i Zörieh berättas sedan några dagars hafva tagit en gynnsammare vändning. Frankrike och Österrike närma sig hvarandra så småningom. Ännu är dock en af de vigtigasts frågorna oafgjord, nemligen huru man skall kunna lyckas restaurera de afsatta fur stehusen i hertigdömena, hvilkas befolkning ej vill veta något om dessa förhatliga dynastier, utan att framkalla revolution. Franska diplomatien är lifligt sysselsatt med lösningen af detta problem, och man har här fått kännedom om ett förslag, hvarigenom grefve leizel hoppas tillfredsställa hufvudmännen för rörelsen uti Centralitalien: och kunna beherrska detta land. Han föreslår att franska regeringen måtte påyrka, att uti de ifrågavar rande italienska provinserna icke blott municipaliteterna, utan landets hela befolkning måtte få tillfälle att yttra sig genom användande af allmän rösträtt. Kejsar Napoleon kunde yttra till Vietor Emannel, att så länge det blott är fråga om en revolutionär, icke fullkomligt .ordningsmössig rörelse, så vore han bunden genom sitt till kejsar Frans Josef gifna ord; men om afsättningsåtgärden åch införlifvande med Sardinien uti Centralitalien bekräftades äfven RN Suffrage 1, så skulle kejsar Napoleon III avse från sina löften. Det bemliga motiv und för detta förslag, är att förmå bönderna att rösta sig som ligger man hoppas för de afsatta et. musåsom gisslan, måtte i rättvis sans, folkrättens och mensklighetens Håmn återfå sin fribet. Hittills ha döck statbmön