Aftonbladet – 27 augusti 1859, sida 3

RR (Insändt.) Till ;Mamsell Garlbaldis reoensent 1 Aftonbladet; . Vi facka er, m: h., för att ni i gårdagens blad belagat nämna att vårt lilla upptåg på Humlegårdsteatern: Mamsell Garibaldi, eller inga herrar, inga herrar!s .utan tvifvel roar flertalet af åskådare, ch vi delablygsamt er mening att dertill säkerHsen i främsta rummet bidrager den talang, hvarmed hr Pettersson utför titeirollen. Vår afsigt med det illa stycket var att genom allmänna åtlöjet skaka n öfver den beryktade pensionsinrättningen desposisk makt, som visat sig alldeles otillgänglig för goda skäl och aritmetiska bevis. Enligt ert benägna erkännande ha vi lyckats få skrattarne på vår sida och hafva således uppnått vårt syftemål. Det endä, som stör vår glädje öfver denna framvång, är. hvad vi nu erfarit genom Aftonbladet, att medan alla andra skrattat har det för vår gode recensent känts något vidrigt att se någon viss person förlöjligad på scenen. Vi förstå blott icke hvarföre min herre offentligt omtalat denna subjektiva känsla — om icke i afsigt att få någon tröst af allmänheten. Att det varit min herres mening att uppställa såsom konstregel, att komedien ej får i löjlig dager framställa personer, kunna vi naturligtvis icke antaga, ty ni vet nog -— bättre än vi — att der komedien skapades och uppnådde sin största fulländuing och skönhet, i Athen, framställde Aristofanes — den oöfverträffade mästaren, hvars skotvång vi klåpare ej äro värda att upplösa — sjelfva Kleons bild med förvillande likhet i det mot honom riktade lustspelet Riddarne.. Ni vet nog också, att Aristofanes författareverksamhet hufvudsakligen var af ett personligt parodierande slag, ni vet hur han i Thesmophoriazuserna parodierade sjelfva den stränge Euripides, äfvensom att han hade berömda föregångare 1 Kratinos, Eupolis, Krates m. fl. Vi äro säkra att ni också vet hvem det var, som stängde denna mäktiga utväg för allmänna opinionen att uttala sin straffdöm öfver offentliga personers för lagen oåtkomliga brister och dårskaper; men det skadar icke att tala om det för andra, som måhända glömt det. Det var minsann ingen recensent, utan de trettio -tyrannerna som hade blifvit Athen påtrugade. Dessa voro liksom vår tids tyranner rädda om sitt eget skinn och förbjödo derföre att införa lefvande personer på scenen samt att medelst då brukliga masker göra dem igenkänliga, hvarjemte de gåfvo den, som ang sig angripen af en komisk författare, rätt att ala honom. Hur var det sedan möjligt att med jet bestraffa statens allmänna svagheter, när man fick misshaga någon enskilt? Också råkade komedien snart i förfall. Sammalunda Athen. Ytterligare har ni funnit, min herre, melodierna till Kors på Idas graf och I tornets djup, om ock igot utslitna, dock i sjolfva verket alltför goda att veddragas i farsen. Icke heller detta subjektiva tycke lärer allmänheten sympatisera med — allmänheten, som så länge sjungit Fredmans epistel n:o 21: Så ivuka vi så småningom, ge. på den högtidliga marschen ur Gustaf Wasa — som sjungit Fredmans epistel n:o 53: Vid ett stop öl och några supar på en melodi ur abb Voglers stora komposition Gustaf Adolf och Ebba Brahe — som i glada lag igenkänt norska olksången i: ,Movits blåste en konsert, och som länsesedan fått veta att melodien till: Käraste bröder, systrar och vänner, ; Si, fader Berg han skrufvar och spänner: : Strängarne på fiolen 0. 8. v. Är ursprungligen satt till någraf fromma betraktels-r öfver jordelifvets fåfänglighet. Vi hoppas att de dramatiska författarne hädanefier, såsom hittills, ej skola frukta att låta publiken så ofta som möjligt höra våra sköna melodier, hvilka, langt ifrån att sänkas genom en far.-text, tvärtom d sidan af dennas vulgarism framstå i all sin högbet. Stockholm den 24 Augusti 1859. Valeur komp.