Aftonbladet – 26 augusti 1859, sida 3

ES KAEGAR SUPER MAT SEE: SAERTTTIEA då fi plsest ade hvaruti man upptäckt planen till en systematiskt förberedd resning. Biskopen i Bologna hade nästan öppet predikat uppror mot den provisoriska regeringen. q o : Rättegångsoch Polissaker. Malmö den 20 Aug. Rörande ordet ä tegelmästaren Hoffmann hölls ransakninog sistl onsdag å cellfängelset härstädes. Söndagen den 7 dennes kl. 3 e. m. begåfvo sig från Lomma tegelbruz tegelmästaren IH. Hoffmann jemte tegelarbetarne D. Holzkamper, S. Zichman, A. och F. Koch, alla tyskar, samt svenske drängen N. P. Löfgren till Kronotorp för att besöka en : el dervarande tyska arbetare. De uppehöllo sig der till omkring kl. 7 på aftonen. När de på hemvägen under sång passerade förbi torparen Bengt Jönssons vid södra sidan af Ahlnarpsskogen belägna hus, hade några personer derifrån utkommit och deribland den nu häktade muraregesällep I. Möller från Lund. hvilken fattade uti Löfgren och A. Koch samt stötte deras hufvuden tillsammans. 1 anledning häraf uppstod ordvexling, derunder Möller fick ett slag i ansigtet, så att detta blef blodigt; men hvem som slog har ännu ej blifvit utrönt. Möller påstår det varit någon af tyssarne. Derpå hade, efter Löfgrens uppgift, Möller, men enligt andra vittn n anklagade gesällen J. Olsson från Skarhult. hvilken ännu ej blifvit träffrd med kallelse, tilldelat Löfgren med en trästör ett slag å hufvudet, deraf ett större sår uppkom. Hoffmann, en stark karl, afstyrde vidare slagsmål der och gick med sitt sällskap fram til Ahlnarps gård, hvarest utanför murarearbetarnes bostad voro församlade omkring 30 personer. Då Hoffmann till dem framstälde den frågan, huruvida det vore lofgifvet att behandla menniskor såsom Löfgren nyss blfvit det, hade Möller med två alnar af et vanigt. läkte och under utrop du slog mig,, tilldelat Hoffmann ett slag å hufvud eller axel, hvarpå häktade drängen P. Andersson från Akarp med en trästör slog Hoffmann mångfaldiga slag å hufvudet, derunder, enligt hvad P Andersson och Möller uppgifvit, häktade :rbetskarlen Jöns Jönsson från Lund och artilleristen P. Lundblad från Landskrona jemte ofvannimnde J. Olsson med stenar. och käppar slogo på Hoffmann, äfven sedan han fallit omkull. När de slutligen upphörde dermed, hade Hoffmann rest sig upp, men eridast gått några aluar, då han af sig sjelf föll, hvarpå våldsverkarre fortsatte att slå på honom, tills han ändtligen blef af dem öfvergif.en. Han hade då åter rest sig och gått bort, utan att ännu blifvit upplyst, hvarthän; men påföljande morgonen hade han ankommit gående till Lomma, haft svårt att tala och förebrått tyskarne att de öfvergifvit honom; och transporterades samma dag Hoffman och Löfgren till Malmö, det de intogos å sjukhus, och hvarest Hoffman den 13 dennes afled. Enligt läkareattest förefunnos följande åkommor, nemligen: ett sår i nacken, ett öfver bakre och nedre delen samt ett öfver midten af högra hjessbenet, begge läpparne kluna, tre af öfre framtänderna lösslagna jemte en del af motsvarande tandlåda, skrubbsår i ansigte, å ryggen och högra armen jemte mer och mindre utbredda blånader, och befanns vid obduktionen hufvudskålen spräckt; samt ena tinningbenet afbrutet. Löfgren är nu så återstäld, att ban kunnat öfvervara ransakningen. Jöns Jönsson och Lundblad förneka att hafva först ofredat Hoffman, och har ännu ingen annan anledning förekommit hvarföre dessa tillika med Petter Andersson skulle hafva slagit honom, än att sådant skett på uppmaning af Möller, som, blodig i ansigtet, uppgaf att tyskarne öfverfallit honom. De häktade hade förtärt bränvin och toddy på eftermiddagen; Petter Andersson så, att han deraf var rusig. Han hade efter slagsmålet lagt sig uti ett vägdike, der han förblef till om morgonen kl 5. Ransakningen fortsättes i Dahlby den 7 Sept. (Sn. P.)