Aftonbladet – 26 augusti 1859, sida 3

API IAI TCE UTI ÄV UCUOICS IICU JI 1USICL HDD 42 förslaget om Antwerpens befästning. Sju medlemmar afhöllo sig från att rösta. SCHWEIZ. Enligt underrättelser från Zirich beredde man sig der på långvariga konferenser, hvartill isynnerhet de centralitalienska svårigheterna gåfvo tillräcklig anledning. Afslutandet af lombardiska gränsregleringsoch statsskuldsfrågan väntades deremot komma att töfvadt försiggå. Uti första konferensen skall beslut blifvit fattadt, atttre särskilta fördrag skola afslutas, nemligen ett mellan Frakrike och Österrike, ett mellan Frankrike och Sardinien, båda hufvudsakligast afhandlande Lombardiets afträdande till Sardinien, samt stt mellan Frankrike, Sardinien och Österrike, hvilket skulle innehålla en bekr vidare utveckling af de båda s gen. Häraf skulle man finna en förklaringsgrund till den omständigheten, att efter första konferensen endast separatöfverläggningar gt rum mellan franska och österrikiska samt franska och sardinska sändebuden. Frankrikes sändebud skall hitt lls vägrat gå in på Österrikes ihärdiga yrkande om de itatalienska furstarnes restauration. I fråga om fördelningen af den österrikska statsskulden hade Österr kes sändebud yrkat. att Lombardiet måtte öfvertaga en fjortondedel af hela statsskuldbeloppet. som utgör 6300 millioner francs, så att 450 millioner skulle komma att af Piemont utbetalas till Österrike Denna proportion är beräknad efter folkmängden. WSardiniens regering har dock vägrat öfvertag. någon andel af den österrikiska statsskulden på den grund, att prel:.minärfördraget i Villafranca icke fastställt något dylikt vilkor. Lombardiets egen statsskuld uppskattas till högst 123 mill. francs, men äfven denna summa vägrar sardinska regeringen att utbetala, emedan icke hela Lombardiet blifvit afträdt, utan de för landets försvar högst nödvändiga fästningarne Mantua och Peschiera qvarstannat i Österrikes händer. ÖSTERRIKE. Den 22 dennes meddelade den officiella Wiener-Zeitung en kejserlig kungörelse af följande innehåll: Grefve Rechberg behåller utrikes portföljen och utnämnes till ministerpresident; baron Hubner blir polisminister; grefve Goluchowski . inrikesminister; polisministern, fältmarskalkslöjtnanten Kempen von Fichtenstamm pensioneras; inrikesministern friherre Bach blir sändebud i Rom. Handelsministeren, i spetsen för hvilken rid aglfiavon Toggenburg stod, upplöses helt och hå!fet! och de ärenden, som behandlats af densamma, fördelas på inoch utrikessamt finansministererna. — Till detta officiella meddelande ansluter sig en artikel i tidningens icke-officiella afdelning, hvari bekräftas, hvad allmänheten med spänd väntan motsett: att regeringen ämnar vidtaga åtskilliga reformer, bland hvilka följande hittills varit föremål för regeringens behandling: reglering af och kontroll öfver finanserna, fri religionsöfning för protestanterna, reglering af judefrågan samt utfärdande af kommunallagen. hvarpå sedermera frågan om ständerrepresentation kommer att följa. — Den slångvariga ministerkrisen har således ändtligen erhållit sin lösning, men på ett sätt, som svårligen torde berättiga till stora förhoppningar. Den nye inrikesministern, grefve Agenor Goluchowski, betecknas såsom en det österrikiska junkerpartiet tillhörande aristokrat. Den förre, nu pensionerade polisministern, fältmarskalklöjtnanten -Kempen, till hvars efterträdare den endast såsom diplomat bekante baron Hiibner är utsedd, var till följd af sitt jemförelsevis milda handhafvande af sitt embete en af de minst misshagliga meålemmarne af det förra kabinettet. Om hans efterträdare befarar man. att han skall införa det stränga franska polissystemet. Hvad slutligen handelsminsteörens upplösning beträffar, så betraktas den icke såsom någon koncession åt tidsandans fordringar. ITALIEN. Uti Centralitalien vinna åtgärderna till förhindrande af de afsatta furstarnes restauration allt större utsträckning. Det beslut, som fattats af Toscanas nationalförsamling. att förklara dynastien Lothringen för omöjlig, har nu efterföljts af nationalförsamlingen i Modena. som förklarat dynastien Este förlustig tronen samt alla prinsar af huset Habsburg-Lothringen landsförvist för everdeliga tider. Enligt ett meddelande från Paris till Independance Belge skall man, för att om möjligt motarbeta furstarnes restauration, taga ännu ett steg och ställa Toscana, Modena, Parma samt i fråga om miltäriska förhållanden äfven legationerna under en gemensam styrelse af on regent, tilldess det åsyftade anslutandet till Piemont kommit till stånd. Denne regent skalj ofördröjligen organisera Centralitaliens 50.000 man starka arme, och i händelse makterna icke godkänna Piemonis förstorivg, skullt denne regent utnämnas till hertig. Planen skall hafva utgått från Paris, och de italienare. som uppgjort förslaget, åsyfta prins Napoleons ntnämnande till regent. Icke desto mindre rsäkras, att hela denna plan är fullkomligt nande för franska regeringen. rtiginnan af Parma skall, för att om betrygga tronen åt sin son, hafva rpliktat sig att utfärda en frisinnad författning för Parma, sluta sig till den italienska onfederationen och antaga förbundsfanan. Hvad den unge storhertigen af Toscana beräffar, så skall han, såsom det berättas, enigt en inbjudning från kejsar Napoleon, i afvakta utgången af centralitalienska Kejsaren skaH för öfrigt ej förtegat nom att hans qvardröjande i österriet under krigets fortgång väs ntårat hans återimsättande i Foscana Sndens från Turin af den IH HH P ljande; ÖOvissheten i fråga så här som i Zarlcb så mycket: svin England gör min af att under-; stödja Centralitalien mot en beväptad interi vention. Sedan kabinetten uti Wien och Pa-; is lofvat att ej föreiaca Nn: gon beväpnad mel!