Aftonbladet – 26 augusti 1859, sida 2

Insändaren tilägger, att fartyget vid tulället-saknade utkik och tända lantärnow — Äfven den i Carlskrona utkommande 3lekingsposter instämmer i den allmänna förastelsedomen, öfver. prygedstrafers bibehålande. Tidningen yttrar: Den nya förordningen om prygelstraffets vibehållande för svenska krigsfolket, efter det inderna . afskaffat. husagan, bar. framkallat nissbelåtenbet. Vi hafva. redan förfera år edan börjat och. alltemellanåt fortsatt att uta vår förkastelsedom öfver detta. sätt att lrättavisa den fäderneslandsförsvarare som vegår fel, och det är alltså icke för att gå på oluralitetens sida, då vi nu också önska att ständerna. måtte utdömma: detta straft, som medfört flera sjelfmord,; i ursinnighet öfver t vanärande straff. Man sträfvar efter att ;ja krigsmannen i icke endast andras, utan ifven egen aktning — aktningen för sitt menniskovärde och det vapen, som blifvit satt i hans hand till fosterlandets försvar; men denna aktning faller till: ett intet, så 1 nge i kasernsalarne: eller deras korridorer, eler på mötesplatserna, eller annorstädes, finnes någon prygelbänk ännu. qvar. Det kunde gå an i fordna dagar att en och annan värfvad soldat fick slita spö och dock. tjena qvar, ty den tiden, då gatlopp? fick anställas, hade hvarken befäl eller manskap mycket begrepp om en krigares ära, utöfver den; som bestod i blott och bart begagnände af styrkan; men nu för tiden har man annat begrepp. om militär-ära. Man bör hoppas, att ständerna: vid nästa riksdag alltså låta prygelbänken gå samma väg som spöpålen. Den ena kan vara så god som den andra.? — Om det för en vecka sedan afslutade prestmötet i Strengnäs meddela vi i samman: drag efter Nerikes Allahanda -följande redogörelse: Stiftets presterskap hade talrikt sammankommit. Såsom deltagare i mötet antecknade medlemmar från stiftet och dess läroverk utgöra mellan 130-och 140, och såsom hospiteso från andra stift voro antecknade 8. Å Första dagen efter slutad gudstjenst, vid hvilken afsjöngs em för tillfället författad och komponerad kantat (orden af adjunkten Th. Strömberg; musiken af direktör Lindberg), upptogs förmiddågen med diskussion öfver den svenska afibkändling; som doktor Gumelins från Örebro, mötets preses, i form äf frågor uppsatt. Emellertid medhanns under denna första förmiddag endast diskussion öfver inledningen och första punkten. Diskussionen, deri deltogo prosten Gravallius, dt Thyselius, kyrkoherdarne Ehrling; Hamnström och Casström, prosten Lundgren, kyrkoherden Landgren samt prosten Bergman, vände sig hufvudsakligen om vår kyrkoforms motsvarighet mot hvad man af densamma såsom sant evangelisk har rätt att fordra. Om än i allmänhet uttrycken af tillgifvenhet och kärlek för kyrkans fortfarande bestånd i sina gifna grunddrag voro de öfvervägande, så förnummos dock spridda röster, som antydde behofvet af ett åternärmande till den ursprungliga kyrkan, inskränkandet af presternas verldsliga göromål helgedagens strängare helgd, sockenbandets nödvändighet o. s, v. Vid sammanfattningen af diskussionen ställde sig jemväl preses temligen afgjordt på den reformälskande sidan. Eftermiddagen samma dag illustrerades af lektor Kumlios minnestal öfver stiftets föregående biskop, erkebiskop Holmström. Efter andra prestmötesdagens gudstjenst, som först afslutades kl. half 11 och. som likaledes af särskilt inöfvade sångstycken högtidliggjordes, fortsatte presterskapet å samlingsrummet diskussionen öfver preses afhandling. Lekmannaäverksamheten vardet nu i ordningen först kommande öfverläggningsämnet Sedan åtskillige yttrat sig, dels kategoriskt emot. dels under vissa betiogningar för det berättigade i dessa rörelser, vände sig diskussionen till besvarande af frågan, hurå de måtte förekommas, dervid en af komminister Söderlund yttrad trening, att konventi kelpredikanterna ej utan föregående anmälan hos församlingens pastor måtte få uppträda; erhöll biträde af flera: Till försvar för befogenheten i lekmännens ingripande-i pröstens embete höjdes blott ett par stämmor. Härefter kom den kateketiska undervisningens lämplighet och riktiga inrättviög i fråga, hvilken erhöll en ganska fullständig belysning genom anföranden af prostarne Lundgren och Fröber, båda i .svenska kyrkan högt aktade författare af katekeser, prosten Gellerstedt, som i,ett längre föredrag visade nödvändigheten och sättet, hurusom redan i barnets, tidigaste uppfostran minnet och förståndet. borde i jemnbredd-uppöfvas, kyrkoherden Hamnström, prosten Pettersson mi fl; Prosten Lundgrens förslag, att den kateketiska läroboken skulle vara uppställd med en kortfattad text, som skulle läras utantill, och em dermed. jemnlöpande förklaring, afsedd för eftertankan, hade mångas röster för sig: Som tiden ej tillät längre diskussion, tog nu preses ordet och börjadesafslutandet af sitt ordförandeskap mede utveckling af sinar åsigter i hitbörande ämnen; bland annat om folkets undervisning, huru den, helst börjad vid det moderliga knäet; sedan dock : behöfver, för att bereda ett: stöd under lifvets frestelser, anlita minnet för inlärandet. och. bevarandet af religionens bud; dervid nan både måste. får och bör anlita folkskolan, sådan den nu är. Hiurefter vidtog den slutliga ochsista afdelningen af presidiiskapet, betingad af den vid fordna prestmöten öfliga ritus, men genom preses behandling förvandlad till en sådan glanspunkt i mötets skiftande företeelser, att få, om ens något, af de nu så öfliga prestmötena torde kunna framvisa ett motstycke. Preses började med ett-afsked till:det gamla romarespråket . likaledes på samma språk affattadt; hvilket äfven tjenade till vehikel för den andra afdelningens allokution till stiftets biskop. Den följande afdelningen frapperade det lyssnande auditoriet med ett helsnihgstal,riktadt till konsistörii ledåmöter, på välljudande grekiska, hvilket språk preses, såsom en af vårt lands utmärktaste språkkarlar, äfvenledes har till sitt förfogande: Kom så talet till bröderna — i bunden stil — rörande sig omkring läran, hennes öden, riktiga uppfattande, vigt och värde, samt slutande med varma afskedsord till ståndsbröderna. Sist följde en bön och välsignelsen, likaledes i metrisk form. Af eftermiddagen upptogs drygaste deleh, sedan biskopen framställt en öfverblick öfver kyrkan i allmänhet, med uppläsandet af berättelsen öfver i stif tet sedan sista prestmötet timade förändringar och dess nuvarande ställning. Derefter företogs -af de ekonomiska ärendena tillbebandling frågan om adjunkters och vice päastorers aflöning, då öfverläggningen slutade med att bifalla beredningens förslag. Efter jemvar tredje dagen festligt hållen gudstjenst, genomgick clerus under: biskopens: ordförandeskap återstoden af de ekonomiska -abgelägenheterna; dervid i allmänhet beredningens hemställningar biföllos. Pensioneringsfrågan framkallade den lifligaste diskussionen. Mötet bestämde sig för det senare af kömitens alternativa förslag. hvilket upptog såsom framtida påräknelig tillgång stiftets betydliga emeritikassa. På eftermiddagens: session genomgick: ordföranden i korthet. de ännu. återstående. punkterna af öfver: läggningsärendena samt nämnde till nästa prestmöte följande -officianter: preses: teol. lektor Gezelius; predikanter: prosten J. Bergman, kyrkoherden OC. J. Landgren och vastorsadijunkten C. W. Hedström. Ut