Aftonbladet – 25 augusti 1859, sida 3

mått och steg, som enligt mensklig beräkning kunna rädda dem. De äro varnade, och om de följa de råd de erhållit, så kunna de trotsa sina fienders raseri tilldess tornet är taget Harold och Harry anhöllo att få deltaga i expeditionen. :Det hade visserligen. ej varit deras afsigt att draga svärdet för någondera sidan; men att hafva dragit sig undan från ett försök att rädda de båda trogna tjenarne, skulle hafva synts dem både fegt och otacksamt. Deras önskan blef beviljad. i Då Harold och Harry Jlemnade generalens tält, mötterde sin vän ODonhel, som de: un derrättade om det tilltänkta anfallet. Som en irländare anstår, blef-han förtjust öfver ay heten; ty hvilka brister man änkan pbörda Erins söner, såär åtminstone feghet något, som man ej med skäl kan. lägga dem till last. Vid min ära. utropade han, måste ja icke ställa så slugt till, att jag också kan fi följa med Ib . Ställa.så tilll upprepade Harold med nås gon förvåning. ö Ja, öch en god del slughet behöfs det der tillb, fortfor öfversten. Ni känner icke El Tio Tomas ännu. : Jag skulle väl viljase den general, som vågade förena sig med en expedition utan hans tillåtelse, eller den, som vågade anhålla .deromo,: tillade han. Jernhertigen, som vi kallade honom derhemmay var ej mera grymt noggrann i disciplinen., Huru vill ni då lyckas deri? . Genom att framkasta en obestämd önskan; mina kära vänner, sen I, det är rätta sättet. En fin vink kan han tåla vid, men en öppen begäran gör honom ursinnig. Skulle ej: biskopen kunna utverka tillåtelse dertill? inföll Harold. Officeren svarade med en låg hvissling. (Forts. följer.)